It's a blizzard outside!
I måndags så var jag och handlade halva dagen så då fick hundarna vara hos mamma och pappa med de andra hundarna, men där kan de ju vara ute och leka hela tiden om de vill på stora inhägnade bakgården.
Igår tisdag så fick hundarna gå 30 min var med klövjeväska, gick med dem en och en. Vikten var en apelsin och ett mindre blockljus på var sida. Bailey har burit väska ganska mycket förut men nu har han inte gjort det på ett år. Taurus har inte burit väska förut, brukar vänta tills de är röntgade och klara. Han undrade vad det var för konstigt på ryggen så han bockade som en häst, lät honom göra det innan jag kopplade honom så han fick känna efter vad det var för något. Han var lugn hela promenaden. Bailey fick gå som nr 2 och han älskar att bära så han var lika happy och intensiv som vanligt =) På kvällen efter middagen så lekte hundarna med Gus här utanför.
Imorse så skuttade jag ur sängen och gick på promenad i 40 min innan frukost, brukar annars bara gå en snabb pinkis och sen längre promenad (1-2 timmar) på e.m, men det var tur att jag tog en aningen längre promis på en gång, för nu snöar det vågrätt ute.. det ska komma ca 30 cm snö och på ett par timmar har det redan kommit en dryg dm. Nice. Snö och kyla gör mig ingenting, jag älskar det! Men så öppet som vi bor så kan vinden vara rent ut sagt vidrig! Inget mysigt promenad väder. Men vi har faktiskt varit ute och lekt i snön utanför huset iaf så hundarna inte har alltför tråkigt.
Ikväll så ska vi till ett ridhus och träna som ligger ca 3 min med bil från oss, perfekt =) Eller ja, det kanske tar lite längre tid med femtioelva meter snö på vägen. Det är nykvarns lokala klubb som hyr ridhuset åt medlemmarna på onsdagkvällar och ibland helger, jag är medlem där också förutom SBK.
På tal om SBK så blev jag uppringd i söndags och tillfrågad om jag vill vara en av suppleanterna i styrelsen för hemmaklubben Södertälje BK. jag tackade ja. Mitt hjärta ligger hos min klubb.
Sådär, tråkigt inlägg men det blir mer till helgen!
På fredag börjar jag utbilda mig till problemhundskonsult hos Daily Dog!
Åsa och Modde hade jag under min isntruktörsutbildning när de fortfarande jobbade för Hundens Hus, de är fantastiska hundtränare som sedan startade eget. Riktigt pedagogiska lärare med stor kunskap, man vill inte gå hem när dagen är slut! När jag var på brukslägret hos dem i November så sa de att de ville ha mig med på utbildningen. Sagt och gjort.
Det kommer ta ett år och vi ses tre dagar per månad 10-18. Låter kanske lite men det blir en hel del. Det är 12 block med sammanlagt 288 lärarledda timmar inkl praktik. Sen tillkommer 65 timmar hemarbete och ett 15-tal böcker som kurslitteratur att läsa. Sen är det ut i verkligheten och skaffa sig erfarenheten också!
Påbörjade problemhundskonsult hos Hundens Hus hösten 2008 men jag hoppade av då jag kände att jag ville lägga min tid på Taurus eftersom jag precis hade fått hem honom då. Men nu kan jag köra på igen med det jag brinner för- hundens beteende. Ser fram emot alla aha-upplevelser. Har haft en del utbildning om problembeteenden redan, men nu blir det så mycket mer och så mycket mer intensivt.
Har även anmält mig till en Läsa hund-kurs hos Daily dog, spelar ingen roll hur mycket jag redan kan, eller att jag nu har ett ganska tränat öga som ser vad som händer hundar imellan, man kan ALLTID lära sig mer.
Lite bilder från i söndags också..
Hundarna har alltid stenkoll på Lillans dotter som år åtta :) Världens bästa barnvakter.
Söt bild med lilla mini-me bredvid ;)
Igår tisdag så fick hundarna gå 30 min var med klövjeväska, gick med dem en och en. Vikten var en apelsin och ett mindre blockljus på var sida. Bailey har burit väska ganska mycket förut men nu har han inte gjort det på ett år. Taurus har inte burit väska förut, brukar vänta tills de är röntgade och klara. Han undrade vad det var för konstigt på ryggen så han bockade som en häst, lät honom göra det innan jag kopplade honom så han fick känna efter vad det var för något. Han var lugn hela promenaden. Bailey fick gå som nr 2 och han älskar att bära så han var lika happy och intensiv som vanligt =) På kvällen efter middagen så lekte hundarna med Gus här utanför.
Imorse så skuttade jag ur sängen och gick på promenad i 40 min innan frukost, brukar annars bara gå en snabb pinkis och sen längre promenad (1-2 timmar) på e.m, men det var tur att jag tog en aningen längre promis på en gång, för nu snöar det vågrätt ute.. det ska komma ca 30 cm snö och på ett par timmar har det redan kommit en dryg dm. Nice. Snö och kyla gör mig ingenting, jag älskar det! Men så öppet som vi bor så kan vinden vara rent ut sagt vidrig! Inget mysigt promenad väder. Men vi har faktiskt varit ute och lekt i snön utanför huset iaf så hundarna inte har alltför tråkigt.
Ikväll så ska vi till ett ridhus och träna som ligger ca 3 min med bil från oss, perfekt =) Eller ja, det kanske tar lite längre tid med femtioelva meter snö på vägen. Det är nykvarns lokala klubb som hyr ridhuset åt medlemmarna på onsdagkvällar och ibland helger, jag är medlem där också förutom SBK.
På tal om SBK så blev jag uppringd i söndags och tillfrågad om jag vill vara en av suppleanterna i styrelsen för hemmaklubben Södertälje BK. jag tackade ja. Mitt hjärta ligger hos min klubb.
Sådär, tråkigt inlägg men det blir mer till helgen!
På fredag börjar jag utbilda mig till problemhundskonsult hos Daily Dog!
Åsa och Modde hade jag under min isntruktörsutbildning när de fortfarande jobbade för Hundens Hus, de är fantastiska hundtränare som sedan startade eget. Riktigt pedagogiska lärare med stor kunskap, man vill inte gå hem när dagen är slut! När jag var på brukslägret hos dem i November så sa de att de ville ha mig med på utbildningen. Sagt och gjort.
Det kommer ta ett år och vi ses tre dagar per månad 10-18. Låter kanske lite men det blir en hel del. Det är 12 block med sammanlagt 288 lärarledda timmar inkl praktik. Sen tillkommer 65 timmar hemarbete och ett 15-tal böcker som kurslitteratur att läsa. Sen är det ut i verkligheten och skaffa sig erfarenheten också!
Påbörjade problemhundskonsult hos Hundens Hus hösten 2008 men jag hoppade av då jag kände att jag ville lägga min tid på Taurus eftersom jag precis hade fått hem honom då. Men nu kan jag köra på igen med det jag brinner för- hundens beteende. Ser fram emot alla aha-upplevelser. Har haft en del utbildning om problembeteenden redan, men nu blir det så mycket mer och så mycket mer intensivt.
Har även anmält mig till en Läsa hund-kurs hos Daily dog, spelar ingen roll hur mycket jag redan kan, eller att jag nu har ett ganska tränat öga som ser vad som händer hundar imellan, man kan ALLTID lära sig mer.
Lite bilder från i söndags också..
Hundarna har alltid stenkoll på Lillans dotter som år åtta :) Världens bästa barnvakter.
Söt bild med lilla mini-me bredvid ;)
Hur man fäller en armlös man
Dagarna går och jag har inte velat sitta vid datorn mer än korta stunder och bloggen tar lite mer tid än så.
I onsdags så pulsade vi runt en vända på almnäs. Plogade vägar kan vara skönt att gå på men ärligt talat så blir det mer varation om jag kan åka till et avskiljt ställe och gå med hundarna. Min jeep tar sig fram i princip överallt och kan åka in på nya ställen där det inte finns några spår sen tidigare.
45 min senare så åkte vi till Tjugans och höll hundarna sällskap en stund för mamma och pappa var inte hemma.
Efter en timma så skulle vi åka igen, och precis när jag har släppt ut hundarna och är på väg till bilen så svänger det upp en merca på gården och det är en bekant till pappa vars bil just nu står i pappas verkstad. Det här karln är väl i 60-års åldern och har inga armar. Han förlorade båda armarna i en el-olycka och brände sig svårt. Hur som helst så hade han en långärmad tröja på sig och ärmarna hängde ju då fritt. Armlösa har en speciell hållning och balans vilket jag snabbt märkte att hundarna såg. Han är en hundvan och framåt karl som är rolig att snacka med. Hundarna cirkulerade och studerade honom i en minut och ville inte riktigt gå fram, Taurus skällde nån gång. Janne gick ner på knä och Bailey gick fram direkt och pussade honom i ansiktet och efter det kunde Bailey gå fram oavsett vad Janne gjorde. Taurus hade lite svårare men var nyfiken och kollade hur Bailey gjorde, och han gick också fram och kollade vad det var för rolig gubbe. När han ställde sig upp så gick nyfikna Taurus fram igen bara för att kolla att det fortfarande var han *haha*
Bara det att Taurus ville pussa honom i ansiktet.. vilket betyder att han reser sig på bakbenen och sätter framtassarna mot bröstkorgen på honom. Janne ramlar bakåt och landar på ryggen, men efter att ha levt så länge utan armar, så vet han precis hur kan ska ramla och tog sig upp smidigare än oss andra som har armar! =) Jag bad om ursäkt men Janne skakade bara av sig och ställde sig på knä och lät hundarna komma fram igen. Hade han varit annorlunda som människa så hade jag nog mått sämre över det som hände. Han frågade mycket om hundarna och tyckte mycket om dem.
Jag var glad att kan kom precis då och att hundarna fick en chans att träffa någon som rör sig och har en hållning som är annorlunda, inte varje dag man möter någon utan armar. Det var annars ett lugnt möte och hundarna skötte det hela så himla bra, båda efter sina egna förutsättningar. Det kändes balanserat och utan stress.
Åkte hem och lagade iordning kalkonlår men ris.
På kvällen åkte vi till klubben för en återförening med träningsgänget efter uppehållet vi haft. Det var bara vårat gäng där men vi har nyckel till stugan så vi kunde fika i värmen också.
Bailey blev helt galen i bilen när vi svängde in på vägen mot klubben, tror han har saknat det stället eftersom vi brukar åka dit flera ggr i veckan när vi inte har uppehåll. Efter att alla kramats så gick vi ner till den enda plogade planen. Vi har enorma ytor på vår klubb, men det är bara en plan som är grus och det är den som är plogad.
Bailey var lite för uppskruvad och i ren och pur glädje så spattade han ur när det var belöningsdags och gick upp i pip..pip..pip. VOFF. Jag försökte ta det lugnt men ibland kunde jag inte annat än skratta för han vill ju så gärna göra rätt och försöker med allt och så intensivt.. what can I say, hunden älskar att träna mer än det mesta. Tacksamt? Ja :-) Det blev rutan, fritt följ, hakan i marken, fjärr och bakdelskontroll.
Han tränade i en halvtimma innan jag bytte och tog ut Taurus, Bailey hade nog dock behövt en timma till för när jag gick iväg med Taurus så började Bailey yla högljutt i bilen och ville följa med. Det gör han iofs varje gång, men nu kändes han inte färdig. Med Taurus så var jag med på lite gemensamma övningar, enkla övningar som innebär att vara nära de andra hundarna och ändå kunna koncentrera sig. Precis vad han behöver inför kommande platsliggningar, han behöver släppa omgivningen och lita på att hundarna kan vara nära utan att han behöver ha stenkoll. Det gick överraskande bra och när vi stod tillsammans tätt i en liten liten ring så kunde han ändå ligga ner och hålla hakan i marken! Stolt matte. Sen blev det lite fotposition, apportering, inkallning, hopp och hakan i marken. Han kändes riktigt bra och det ska bli spännande att se hur han vuxit under uppehållet. Planerar köra igång igen på allvar igen fr.o.m 1:a Februari! Vi debuterar som sagt på lydnadsplan den 10/4. Det känns som att jag som förare har lite andra förutsättningar nu med hund nr 2, än vad jag hade med Bailey som är min första tävlingshund och jag hade ju ingen erfarenhet sedan tidigare. Nu har jag mer kött på benen och är inte nervös när jag tävlar längre utan mer förväntansfull men ändå fokuserad. Då har ju även Taurus bättre förutsättningar!
Torsdagen var lugn, Stefan mådde bättre men stannade klokt nog hemma från jobbet en dag till. Vi passade på att åka in till stan och beställde nya glasögon åt honom hos Specsavers.
När vi kom hem så gick jag med hundarna i 40 min i mörkret med pannlampan på. När jag är ute med hundarna, om vi kommer till ett ställe där jag har flera vägar att välja mellan, så brukar jag gå den vägen som känns bäst. Jag går på min intuition. Den här kvällen så valde jag bort en väg som kändes "blockerad". Så vi gick den vägen jag valde och hundarna uppmärksammade något på den vägen jag valt bort. När mina ögon fokuserades så såg jag en pannlampa i mörkret, det visade sig vara två ryttare som var ute på ridtur. Hundarna är vana vid hästar och reagerar inte något speciellt mer än att de tittar, men vem vet. Hade vi gått där kanske jag märkt hästarna lite sent och två hundar som kommer farande i mörkret kanske inte är något som just de hästarna är vana vid.
Jag har alltid trott på det oförklarliga, det övernaturliga, paranormala men tror däremot inte alls på religion eller det den står för. Däremot respekterar jag människor som väljer att ha en egen tro, oavsett vad det är. Vad jag personligen tror på vet jag inte om jag vill gå in på, det är personligt. Låt oss bara säga att det finns mer i världen än vad vi tror och det gäller att vara öppen för det, om man vågar.
På fredagen så åkte jag ut på Almnäs på eftermiddagen. När jag släppte ut hundarna ur bilen, på en plats som verkade öde, så kom det en gubbe med två lösa hundar från ingenstans. Taurus skällde en gång. En av hundarna var en vuxen labbe hane och den andra hunden var av mindre ras man jag hann inte se vad men troligen en tik. Bailey är en språksäker hund så jag är inte orolig, men det klart man alltid är osäker på de mötande hunden. Är den balanserad? Är den osäker? Stressad och tar ut det i ev aggression? Folk som inte känner sina hundar har inte alltid vett att ha den kopplad eller ännu bättre- göra en utredning. Jag var glad att det var båda hundarna för Taurus behöver Bailey ur språksynpunkt. Det hela blev ett väldigt lugnt och kort möte och jag kallade in mina hundar, så småningom så fick även han in sina hundar.
Vi var ute och gick i 1½ timma i skogen. Lärde mig att det är bäst att hålla sig undan från vandringslederna som tydligen ockuperas av skidåkare på vintern. Jag åker inte skidor själv. Hundarna var lösa och skvallrade när skidåkare närmade sig så jag hann kalla in dem. Två ggr så stannade åkare och den första bad mig att inte gå i skidspåret, nu gick jag iofs på den metern mittimellan spåren där skotrarna åker. Åkare nr 2 bad mig att inte ha hundarna i själva spåren.. jag blev fundersam och såg mig omkring. Det innebar antingen att klafsa rakt ut i skogen och pulsa oss fram åt.. något håll? Eller att koppla upp hundarna och gå i skoterspåret, men det är i princip omöjligt att hålla sig på en ynka meter med sig själv och två hundar. Så jag pep fram att "ja men då får vi ta oss härifrån på något sätt". Han åkte iväg utan ett ord. Vi hittade en stig efter en bit och jag lärde mig att hålla sig ifrån spåren. Självklart vill man inte sabba spåren.. men är det någon som vet hur det ligger till? Haha nu låter det som om jag ska ut och mucka med skidåkarna, men jag är bara nyfiken :) Får man använda lederna på vintern eller är dessa till för skidåkarna och skoteråkarna? Eller vadå..spela roll. Även om man får gå där så går det ändå inte, för då måste man smyga fram utan att nudda spåren! No thanx då hittar jag hellre bra stigar. Det är väl så de tänker, det finns så mycket yta på att vara på som inte är skidspår att jag ska ge fan i att gå där. Ja iofs.
Från Almnäs så åkte jag för att hälsa på farmor. Kom dit och ringde på dörren men ingen öppnade. Det brukar vara släckt med stängda persienner när hon inte är hemma. Kökslampan var tänd och persiennerna öppna..dessutom var bilen hemma. Det kändes inte som att hon var där, men det klart man oroar sig. Så jag ringde pappa och sen min farbror och undrade om hon sagt att hon skulle bort. Pappa kom över med nyckeln så vi kunde gå in och se att hon verkligen inte var hemma. Hon var inte där, men jag och hundarna stannade där och väntade. Fikade lite nybakta bullar i min ensamhet, hundarna sov som bebisar, och efter en timma hade ingen farmor dykt upp, så jag skrev en lapp och sen åkte vi hemåt igen. Självklart dök hon upp hemma 10 min senare och ringde till mamma och pappa där jag gjorde ett middagsstopp på vägen. Vi ska ses en annan dag. Men vilket pådrag det blev, släck lampan när du går hemifrån för sjutton! :)
Tog med mat hem till Stefan och väl hemma så sjönk jag ner i ett hett bad.
Helgen har sett ungefär likadan ut båda dagarna. vi har legat i sängen länge och dragit oss. Taurus har varit med husse hela dagarna hemma hos Gus med familj, Stefan har hjälpt Peter att kapa träd så de har varit utomhus hela tiden. Mysigt för smågrabbarna Gus och Taurus =) Jag har åkt med Bailey, Devil och Zing till sandtaget Underås båda dagarna, där kan de springa lösa och härja bäst de vill.På lördagen var vi ute i 1½ härlig timma.
Idag söndag så åkte Lillan och hennes dotter med och vi hade picnic med oss. Då var vi ute i två timmar. Hundarna skötte sig riktigt bra tills Zing fick för sig att leka med två killar på motorcross som kom åkande. Försökte bryta honom men när han sket i att lyssna så fick han springa, och Devil hänger ju alltid på. Jäkla dumheter, men det är just därför han sällan kan vara lös, för att han jagar. Idag gick han på synintryck och satte iväg med en jäkla fart. Men jag visste att han aldrig skulle hinna ikapp, och jag visste att han skulle vända. När de kom tillbaka så var det till ett åskmoln (me) och sen blev det koppel på och gå bakom resterande vägen till bilen. Hade han varit min hund hade jag kunnat träna det på ett annat sätt. Mina hundar sticker INTE, Bailey lämnar oss aldrig när vi är ute och Taurus har blivit likadan. Men det är ju inte per automatik utan det ligger träning bakom. De har heller aldrig jagat på synintryck eller annat intryck heller för den delen. Är vi i skogen kan jag låta dem följa spår kortare bitar för jag vet att det räcker att säga deras namn så kommer de tillbaka. Men jag kan inte träna någon annans hund, jag kan hjälpa till men det måste vara på ägarens önskemål, oavsett om det är mina föräldrar eller inte. Och att någon alls gnäller på sin hund framför mig ser jag inte som att be mig om hjälp, utan just bara som gnäll. Do something about it och fråga om råd rakt ut istället!
Imorgon måndag så ska jag åka runt och handla mat till oss människor, till hundarna, katterna och fåglarna.
Ska laga till ett gigantiskt kalkonbröst på kvällen.
På onsdag ska det bli snöstorm.. nu är alla så vana vid snön att det kanske inte kommer som en chock. Blir lite less om torsdagens löpsedlar lyder "stockholm lamslaget av snön". Men för faaaaaaaaaaaaaaan.
Bilder från våra sandtagsäventyr nu i helgen! Kommer flera.
Visst ser de vuxna grabbarna ut att ha lika roligt även utan småttingarna? :)
Det här är ett beteende som det är lätt att läsa in mänslika tolkningar i..
..om vi är ute med flocken och någon går för långt bort så ska Bailey alltid läxa upp dem när de kommer tillbaka. Inget stor grej, han rusar fram till berörda parter och morrar och kanske ger en tackling. "Varför i helsike gick ni så långt?" Sen är det klart. Polisbeteende?
Märker han däremot att jag tar emot hundarna så låter han bli att möta upp dem
Märks vilka två som bor ihop :)
Här gick det fort, väldigt fort
Sköna Zing
Ståtliga Devil njuter i snön
Bra utsiktsplatser finns det gott om
Bailey ska kolla vart de tog vägen
Rusar ner för en brant
Devil kliver på uppåt igen
..och Bamzing också!
Zing och Devil tog en lov på egen hand, jag och Bailey satt kvar uppe på kanten
Skickade iväg Bailey med ett "hämta dem!", och jag måste säga att han gjorde ett grymt jobb.. kolla in bildserien!
Duktiga Bailey!
Brant klättring
Bailey på väg att läxa upp grabbsen
Läcker bild
En liten del av Underås
Något fångade deras blick men jag kunde inte se vad.
Godissök på gruset
Devil lyssnar till hundarna som skäller på hundpensionatet på andra sidan skogen
I onsdags så pulsade vi runt en vända på almnäs. Plogade vägar kan vara skönt att gå på men ärligt talat så blir det mer varation om jag kan åka till et avskiljt ställe och gå med hundarna. Min jeep tar sig fram i princip överallt och kan åka in på nya ställen där det inte finns några spår sen tidigare.
45 min senare så åkte vi till Tjugans och höll hundarna sällskap en stund för mamma och pappa var inte hemma.
Efter en timma så skulle vi åka igen, och precis när jag har släppt ut hundarna och är på väg till bilen så svänger det upp en merca på gården och det är en bekant till pappa vars bil just nu står i pappas verkstad. Det här karln är väl i 60-års åldern och har inga armar. Han förlorade båda armarna i en el-olycka och brände sig svårt. Hur som helst så hade han en långärmad tröja på sig och ärmarna hängde ju då fritt. Armlösa har en speciell hållning och balans vilket jag snabbt märkte att hundarna såg. Han är en hundvan och framåt karl som är rolig att snacka med. Hundarna cirkulerade och studerade honom i en minut och ville inte riktigt gå fram, Taurus skällde nån gång. Janne gick ner på knä och Bailey gick fram direkt och pussade honom i ansiktet och efter det kunde Bailey gå fram oavsett vad Janne gjorde. Taurus hade lite svårare men var nyfiken och kollade hur Bailey gjorde, och han gick också fram och kollade vad det var för rolig gubbe. När han ställde sig upp så gick nyfikna Taurus fram igen bara för att kolla att det fortfarande var han *haha*
Bara det att Taurus ville pussa honom i ansiktet.. vilket betyder att han reser sig på bakbenen och sätter framtassarna mot bröstkorgen på honom. Janne ramlar bakåt och landar på ryggen, men efter att ha levt så länge utan armar, så vet han precis hur kan ska ramla och tog sig upp smidigare än oss andra som har armar! =) Jag bad om ursäkt men Janne skakade bara av sig och ställde sig på knä och lät hundarna komma fram igen. Hade han varit annorlunda som människa så hade jag nog mått sämre över det som hände. Han frågade mycket om hundarna och tyckte mycket om dem.
Jag var glad att kan kom precis då och att hundarna fick en chans att träffa någon som rör sig och har en hållning som är annorlunda, inte varje dag man möter någon utan armar. Det var annars ett lugnt möte och hundarna skötte det hela så himla bra, båda efter sina egna förutsättningar. Det kändes balanserat och utan stress.
Åkte hem och lagade iordning kalkonlår men ris.
På kvällen åkte vi till klubben för en återförening med träningsgänget efter uppehållet vi haft. Det var bara vårat gäng där men vi har nyckel till stugan så vi kunde fika i värmen också.
Bailey blev helt galen i bilen när vi svängde in på vägen mot klubben, tror han har saknat det stället eftersom vi brukar åka dit flera ggr i veckan när vi inte har uppehåll. Efter att alla kramats så gick vi ner till den enda plogade planen. Vi har enorma ytor på vår klubb, men det är bara en plan som är grus och det är den som är plogad.
Bailey var lite för uppskruvad och i ren och pur glädje så spattade han ur när det var belöningsdags och gick upp i pip..pip..pip. VOFF. Jag försökte ta det lugnt men ibland kunde jag inte annat än skratta för han vill ju så gärna göra rätt och försöker med allt och så intensivt.. what can I say, hunden älskar att träna mer än det mesta. Tacksamt? Ja :-) Det blev rutan, fritt följ, hakan i marken, fjärr och bakdelskontroll.
Han tränade i en halvtimma innan jag bytte och tog ut Taurus, Bailey hade nog dock behövt en timma till för när jag gick iväg med Taurus så började Bailey yla högljutt i bilen och ville följa med. Det gör han iofs varje gång, men nu kändes han inte färdig. Med Taurus så var jag med på lite gemensamma övningar, enkla övningar som innebär att vara nära de andra hundarna och ändå kunna koncentrera sig. Precis vad han behöver inför kommande platsliggningar, han behöver släppa omgivningen och lita på att hundarna kan vara nära utan att han behöver ha stenkoll. Det gick överraskande bra och när vi stod tillsammans tätt i en liten liten ring så kunde han ändå ligga ner och hålla hakan i marken! Stolt matte. Sen blev det lite fotposition, apportering, inkallning, hopp och hakan i marken. Han kändes riktigt bra och det ska bli spännande att se hur han vuxit under uppehållet. Planerar köra igång igen på allvar igen fr.o.m 1:a Februari! Vi debuterar som sagt på lydnadsplan den 10/4. Det känns som att jag som förare har lite andra förutsättningar nu med hund nr 2, än vad jag hade med Bailey som är min första tävlingshund och jag hade ju ingen erfarenhet sedan tidigare. Nu har jag mer kött på benen och är inte nervös när jag tävlar längre utan mer förväntansfull men ändå fokuserad. Då har ju även Taurus bättre förutsättningar!
Torsdagen var lugn, Stefan mådde bättre men stannade klokt nog hemma från jobbet en dag till. Vi passade på att åka in till stan och beställde nya glasögon åt honom hos Specsavers.
När vi kom hem så gick jag med hundarna i 40 min i mörkret med pannlampan på. När jag är ute med hundarna, om vi kommer till ett ställe där jag har flera vägar att välja mellan, så brukar jag gå den vägen som känns bäst. Jag går på min intuition. Den här kvällen så valde jag bort en väg som kändes "blockerad". Så vi gick den vägen jag valde och hundarna uppmärksammade något på den vägen jag valt bort. När mina ögon fokuserades så såg jag en pannlampa i mörkret, det visade sig vara två ryttare som var ute på ridtur. Hundarna är vana vid hästar och reagerar inte något speciellt mer än att de tittar, men vem vet. Hade vi gått där kanske jag märkt hästarna lite sent och två hundar som kommer farande i mörkret kanske inte är något som just de hästarna är vana vid.
Jag har alltid trott på det oförklarliga, det övernaturliga, paranormala men tror däremot inte alls på religion eller det den står för. Däremot respekterar jag människor som väljer att ha en egen tro, oavsett vad det är. Vad jag personligen tror på vet jag inte om jag vill gå in på, det är personligt. Låt oss bara säga att det finns mer i världen än vad vi tror och det gäller att vara öppen för det, om man vågar.
På fredagen så åkte jag ut på Almnäs på eftermiddagen. När jag släppte ut hundarna ur bilen, på en plats som verkade öde, så kom det en gubbe med två lösa hundar från ingenstans. Taurus skällde en gång. En av hundarna var en vuxen labbe hane och den andra hunden var av mindre ras man jag hann inte se vad men troligen en tik. Bailey är en språksäker hund så jag är inte orolig, men det klart man alltid är osäker på de mötande hunden. Är den balanserad? Är den osäker? Stressad och tar ut det i ev aggression? Folk som inte känner sina hundar har inte alltid vett att ha den kopplad eller ännu bättre- göra en utredning. Jag var glad att det var båda hundarna för Taurus behöver Bailey ur språksynpunkt. Det hela blev ett väldigt lugnt och kort möte och jag kallade in mina hundar, så småningom så fick även han in sina hundar.
Vi var ute och gick i 1½ timma i skogen. Lärde mig att det är bäst att hålla sig undan från vandringslederna som tydligen ockuperas av skidåkare på vintern. Jag åker inte skidor själv. Hundarna var lösa och skvallrade när skidåkare närmade sig så jag hann kalla in dem. Två ggr så stannade åkare och den första bad mig att inte gå i skidspåret, nu gick jag iofs på den metern mittimellan spåren där skotrarna åker. Åkare nr 2 bad mig att inte ha hundarna i själva spåren.. jag blev fundersam och såg mig omkring. Det innebar antingen att klafsa rakt ut i skogen och pulsa oss fram åt.. något håll? Eller att koppla upp hundarna och gå i skoterspåret, men det är i princip omöjligt att hålla sig på en ynka meter med sig själv och två hundar. Så jag pep fram att "ja men då får vi ta oss härifrån på något sätt". Han åkte iväg utan ett ord. Vi hittade en stig efter en bit och jag lärde mig att hålla sig ifrån spåren. Självklart vill man inte sabba spåren.. men är det någon som vet hur det ligger till? Haha nu låter det som om jag ska ut och mucka med skidåkarna, men jag är bara nyfiken :) Får man använda lederna på vintern eller är dessa till för skidåkarna och skoteråkarna? Eller vadå..spela roll. Även om man får gå där så går det ändå inte, för då måste man smyga fram utan att nudda spåren! No thanx då hittar jag hellre bra stigar. Det är väl så de tänker, det finns så mycket yta på att vara på som inte är skidspår att jag ska ge fan i att gå där. Ja iofs.
Från Almnäs så åkte jag för att hälsa på farmor. Kom dit och ringde på dörren men ingen öppnade. Det brukar vara släckt med stängda persienner när hon inte är hemma. Kökslampan var tänd och persiennerna öppna..dessutom var bilen hemma. Det kändes inte som att hon var där, men det klart man oroar sig. Så jag ringde pappa och sen min farbror och undrade om hon sagt att hon skulle bort. Pappa kom över med nyckeln så vi kunde gå in och se att hon verkligen inte var hemma. Hon var inte där, men jag och hundarna stannade där och väntade. Fikade lite nybakta bullar i min ensamhet, hundarna sov som bebisar, och efter en timma hade ingen farmor dykt upp, så jag skrev en lapp och sen åkte vi hemåt igen. Självklart dök hon upp hemma 10 min senare och ringde till mamma och pappa där jag gjorde ett middagsstopp på vägen. Vi ska ses en annan dag. Men vilket pådrag det blev, släck lampan när du går hemifrån för sjutton! :)
Tog med mat hem till Stefan och väl hemma så sjönk jag ner i ett hett bad.
Helgen har sett ungefär likadan ut båda dagarna. vi har legat i sängen länge och dragit oss. Taurus har varit med husse hela dagarna hemma hos Gus med familj, Stefan har hjälpt Peter att kapa träd så de har varit utomhus hela tiden. Mysigt för smågrabbarna Gus och Taurus =) Jag har åkt med Bailey, Devil och Zing till sandtaget Underås båda dagarna, där kan de springa lösa och härja bäst de vill.På lördagen var vi ute i 1½ härlig timma.
Idag söndag så åkte Lillan och hennes dotter med och vi hade picnic med oss. Då var vi ute i två timmar. Hundarna skötte sig riktigt bra tills Zing fick för sig att leka med två killar på motorcross som kom åkande. Försökte bryta honom men när han sket i att lyssna så fick han springa, och Devil hänger ju alltid på. Jäkla dumheter, men det är just därför han sällan kan vara lös, för att han jagar. Idag gick han på synintryck och satte iväg med en jäkla fart. Men jag visste att han aldrig skulle hinna ikapp, och jag visste att han skulle vända. När de kom tillbaka så var det till ett åskmoln (me) och sen blev det koppel på och gå bakom resterande vägen till bilen. Hade han varit min hund hade jag kunnat träna det på ett annat sätt. Mina hundar sticker INTE, Bailey lämnar oss aldrig när vi är ute och Taurus har blivit likadan. Men det är ju inte per automatik utan det ligger träning bakom. De har heller aldrig jagat på synintryck eller annat intryck heller för den delen. Är vi i skogen kan jag låta dem följa spår kortare bitar för jag vet att det räcker att säga deras namn så kommer de tillbaka. Men jag kan inte träna någon annans hund, jag kan hjälpa till men det måste vara på ägarens önskemål, oavsett om det är mina föräldrar eller inte. Och att någon alls gnäller på sin hund framför mig ser jag inte som att be mig om hjälp, utan just bara som gnäll. Do something about it och fråga om råd rakt ut istället!
Imorgon måndag så ska jag åka runt och handla mat till oss människor, till hundarna, katterna och fåglarna.
Ska laga till ett gigantiskt kalkonbröst på kvällen.
På onsdag ska det bli snöstorm.. nu är alla så vana vid snön att det kanske inte kommer som en chock. Blir lite less om torsdagens löpsedlar lyder "stockholm lamslaget av snön". Men för faaaaaaaaaaaaaaan.
Bilder från våra sandtagsäventyr nu i helgen! Kommer flera.
Visst ser de vuxna grabbarna ut att ha lika roligt även utan småttingarna? :)
Det här är ett beteende som det är lätt att läsa in mänslika tolkningar i..
..om vi är ute med flocken och någon går för långt bort så ska Bailey alltid läxa upp dem när de kommer tillbaka. Inget stor grej, han rusar fram till berörda parter och morrar och kanske ger en tackling. "Varför i helsike gick ni så långt?" Sen är det klart. Polisbeteende?
Märker han däremot att jag tar emot hundarna så låter han bli att möta upp dem
Märks vilka två som bor ihop :)
Här gick det fort, väldigt fort
Sköna Zing
Ståtliga Devil njuter i snön
Bra utsiktsplatser finns det gott om
Bailey ska kolla vart de tog vägen
Rusar ner för en brant
Devil kliver på uppåt igen
..och Bamzing också!
Zing och Devil tog en lov på egen hand, jag och Bailey satt kvar uppe på kanten
Skickade iväg Bailey med ett "hämta dem!", och jag måste säga att han gjorde ett grymt jobb.. kolla in bildserien!
Duktiga Bailey!
Brant klättring
Bailey på väg att läxa upp grabbsen
Läcker bild
En liten del av Underås
Något fångade deras blick men jag kunde inte se vad.
Godissök på gruset
Devil lyssnar till hundarna som skäller på hundpensionatet på andra sidan skogen
Lär hjärnan att hålla käften
En av världens roligaste män, Jim Carrey, i söt outfit
Vaknade av att Taurus hulkade ute i hallen. Funderar på om de också åkt på en släng av vinterkräksjukan, Bailey sprutlackerade ut bakändan igår men är nästan bra nu igen. Hundarna fick hoppa över frukosten idag men gnällde inte utan fick lite pedikyr och blev ordentligt genomborstade..skööönt tyckte grabbsen.
På e.m så gick vi på långpromenad. Det har snöat nästan en dm till det senaste dygnet. Hundarna gick som vanligt lösa och jag försökte vara så tyst som möjligt och tänka på ingenting. Folk säger att det inte går att tänka på ingenting men jag hävdar att det gör det, ge fan i att fokusera tankarna och lås blicken eller låt den vandra. Lär hjärnan hålla käften! Det funkade bra tidvis och var faktiskt ganska skönt =-p
Jag satte mig i snön i tio minuter. Taurus hade lite svårt att ta det lugnt och visade sina stå-på-huvudet skills i snön, och Bailey varierade mellan att sitta rygg mot rygg med mig eller lära Taurus veta hut om han gått två meter för långt bort. När vi gått en bit igen så ser jag samtidigt som hundarna en älgtjur kliva ut på fältet en bit framför oss. Hundarna stannar först och jag följer deras exempel. Vi kollar in älgen där den strosar på fältet, vi rör på oss och den travar in i en dunge där jag snart upptäcker att en kompis väntade. Gick på travbanan sista biten hem och när vi gick ut på den något mer trafikerade grusvägen så åkte kopplet på. Vi var ute i två timmar, 14-16.
En riktigt mysig promenad med mina prinsar.
När vi kom in så roade jag med att tvätta mattan Taurus kräktes på förut. Lite hemmagöra med disk och laga middag och tvätta kläder. Fick ett sms från Stefan att han satt på arbetsplatsens toa och kräktes som en hink. Jahapp.. han slapp inte undan. Men det är inte jag som är smittkällan då mina sista symptom var för åtta dagar sedan. Då borde han ha blivit sjuk tidigare. Men smittan finns ju överallt så han har säkert fått det någon annanstans. Jag hoppas jag är immun, man kan vara det en kort tid efteråt men chansen finns ändå att man kan åka dit igen flera gånger under samma vinter. Urk jag vill inte.
Jag sjönk ner i ett hett bad, Stefan kom hem och sjönk ner i sängen och sover nog hela natten förhoppningsvis. Så jag fick äta bratwurst och spaghetti ensam och hundarna verkar nöjda med dagen och sover gott.
Tittar just nu på Get smart.. med vansinnigt roliga Steve Carell (från bl a 40-year old virgin).
Innan den så såg jag en flm på 3:an som jag inte sett förut, the Lake House, med Sandra Bullock och Keanu Reeves. De lever två år ifrån varandra men har brevkontakt och båda har bott i samma hus men under olika tid. Se den om du gillar lite mystik och en bra kärlekshistoria.
Fler favoriter..intresseklubben antecknar-varning =)
Kanaler som man ALLTID kan lita på när man sitter vid burken är Discovery, Animal Planet och andra faktakanaler!
Avatar. En film som ger en tankeställare om jordklotets situation. Respekt till James Cameron.
Big Bang Theory. Ler typ konstant när jag kollar på dessa coola nördar
Världens fräschaste och roligaste+50 åring förutom mamma min
Greys anatomy. Har en förkärlek till sjukhusserier och det här är bra drama och humor med härliga karaktärer.
Återfick respekten lite för Tom Cruise när han spelade den skitroliga birollen Les Grossman i "Tropic Thunder"
Dr House, Dr Cox från Scrubs och Dr Becker borde bilda klubb
Visst är de roliga tillsammans som killinggänget..men dessa tre män en och en på en stand-up scen är det roligaste Sverige kan erbjuda. Briljant humor och skön ironi.
Relationskomedi med sköna skådisar
Har väl alla säsonger på dvd..ännu en serie där man kan känna karaktärernas kemi genom rutan!
Steve Carell, ger Jim Carrey en match som en av världens roligaste män
Är sucker för verklighetstrogna specialeffekter..säger bara: Michael Bay är kung
Har läst hela twilight sagans fyra böcker på engelska, och är galet lycklig över att tidernas största kärlekshistoria har filmatiserats..nu väntar vi bara på Eclipse och Breaking Dawn också.
Kanske dyker upp fler favoriter nån gång ;)
Good day
Kl 12 idag så var jag med Iriz till veterinären för återbesök och ta bort dränet i hennes sår. Hon charmade djurvårdaren när hon kröp upp med frambenen på min axel när dränaget tagits bort.. "matte det är trots allt lite läskigt här". Hon gick ut och in i buren som ingenting. Bithålen ska hållas öppna ett dygn till innan jag låter de sluta sig, så att all sårvätska verkligen är ute. Läka inifrån och ut. Hon verkar tycka att det kliar så hon tycker det är superskönt när man putsar. Tacksamt med lättsamma djur att pyssla med.
När vi kom hem så tog jag ut hundarna en och en. Började med att gå med Taurus en timma. Hade med mig en tennisboll och vi varierade mellan koppelpromis, springa lös, leka med matte, stadgeövningar och "läsa tidningen". Kom hem och bytte hund. Gick samma vända med Bailey men åt andra hållet för min egen variation. Bailey gick lös större delen av promenaden, lite jaga boll, lite backträning och en ganska lång raksträcka med fotgående. Huvudsaken var att båda hundarna fick kvalitétstid med mig och jag med dem. Så efter att ha gått i två timmar så sjönk jag ner i soffan med ett glas vatten. Iriz ville ha mattes närhet och insisterade på att ligga under min haka! Hon är störst av katterna med sina 5 kg så det kändes.. men det gick bra en timma *haha*
Städade och diskade, Stefan kom hem och lagade faktiskt middagen, raggmunkar och bacon. Han har gått kockskola, men eftersom han jobbar 12 timmar/dag så är det sällan han lagar mat. Dessutom är jag lite gammalmodig och tycker om att ha middagen klar när han kommer hem och gärna städat. Det är ingenting han sagt något om utan det är helt och hållet jag själv som gillar att ha det så. Har inget med uppväxt eller uppfostran att göra heller, it's just me. Men det klart att skulle jag också jobba långa dagar så hade jag velat se en mer jämn fördelning av "arbetsschemat" =) Han skulle inte vilja jobba som kock utan har ett jobb nu som han älskar och tjänar mkt bra med pengar på. Första åren var lite jobbiga och då fick han inte ens vara i köket när jag lagade mat, men jag har vant mig och han har hittills tyckt om all mat jag lagat. På tal om det så har vi femårs jubileum nu den 20/1. Två år sen han friade. Inte för att låta snuttepluttig men jag kan knappt vänta på att få leva resten av mitt liv med honom, for better for worse-in sickness and in health. Ni kan aldrig ana vilken otrolig pappa han kommer att bli, en roll han är född in i. Dessutom har jag aldrig träffat en så hjälpsam människa. Ett hjärta av rent guld och humor. Min! ;) Skrivit så sällan om honom så nu fick han sin beskärda del i bloggen till slut.
Kvällen har varit lugn, har klickertränat litegrann med hundarna. Backa, hakan i marken trots att matte studsar omkring, har börjat utmana Taurus att han ska hålla fast apporten oavsett om jag petar på den eller sträcker fram handen. Bara "loss" som ska betyda loss! Har tränat med just den apportbocken i ett par veckor nu och den ser nästan ut som ny, två pyttemärken syns efter tänderna men det är allt. Taurus griper rent och sååå försiktigt men inte så den trillar ut. Hypernöjd med hans apportering. Känns enormt för mig med tanke på att jag sabbade Baileys apportering från början och håller fortfarande på att reparera skadan och han är snart fyra år!
Imorgon så ska hundarna få ensam tid med mig igen, kan även hända att jag tar ett bad- mitt på dagen! Annars inte så mycket planerat. ja det blir säkert en gemensam promenad också..
Stefan och en ung Bailey
Stefans sjukt snygga Depalma tröja, precis hans stil.
Snyggaste bilden ever. Stefan i sin grymma mössa. Kan knappt titta på den utan att skratta :D
Tycker han ser ut som faunen i Narnia.. mr tumnus *HAAAH*
När vi kom hem så tog jag ut hundarna en och en. Började med att gå med Taurus en timma. Hade med mig en tennisboll och vi varierade mellan koppelpromis, springa lös, leka med matte, stadgeövningar och "läsa tidningen". Kom hem och bytte hund. Gick samma vända med Bailey men åt andra hållet för min egen variation. Bailey gick lös större delen av promenaden, lite jaga boll, lite backträning och en ganska lång raksträcka med fotgående. Huvudsaken var att båda hundarna fick kvalitétstid med mig och jag med dem. Så efter att ha gått i två timmar så sjönk jag ner i soffan med ett glas vatten. Iriz ville ha mattes närhet och insisterade på att ligga under min haka! Hon är störst av katterna med sina 5 kg så det kändes.. men det gick bra en timma *haha*
Städade och diskade, Stefan kom hem och lagade faktiskt middagen, raggmunkar och bacon. Han har gått kockskola, men eftersom han jobbar 12 timmar/dag så är det sällan han lagar mat. Dessutom är jag lite gammalmodig och tycker om att ha middagen klar när han kommer hem och gärna städat. Det är ingenting han sagt något om utan det är helt och hållet jag själv som gillar att ha det så. Har inget med uppväxt eller uppfostran att göra heller, it's just me. Men det klart att skulle jag också jobba långa dagar så hade jag velat se en mer jämn fördelning av "arbetsschemat" =) Han skulle inte vilja jobba som kock utan har ett jobb nu som han älskar och tjänar mkt bra med pengar på. Första åren var lite jobbiga och då fick han inte ens vara i köket när jag lagade mat, men jag har vant mig och han har hittills tyckt om all mat jag lagat. På tal om det så har vi femårs jubileum nu den 20/1. Två år sen han friade. Inte för att låta snuttepluttig men jag kan knappt vänta på att få leva resten av mitt liv med honom, for better for worse-in sickness and in health. Ni kan aldrig ana vilken otrolig pappa han kommer att bli, en roll han är född in i. Dessutom har jag aldrig träffat en så hjälpsam människa. Ett hjärta av rent guld och humor. Min! ;) Skrivit så sällan om honom så nu fick han sin beskärda del i bloggen till slut.
Kvällen har varit lugn, har klickertränat litegrann med hundarna. Backa, hakan i marken trots att matte studsar omkring, har börjat utmana Taurus att han ska hålla fast apporten oavsett om jag petar på den eller sträcker fram handen. Bara "loss" som ska betyda loss! Har tränat med just den apportbocken i ett par veckor nu och den ser nästan ut som ny, två pyttemärken syns efter tänderna men det är allt. Taurus griper rent och sååå försiktigt men inte så den trillar ut. Hypernöjd med hans apportering. Känns enormt för mig med tanke på att jag sabbade Baileys apportering från början och håller fortfarande på att reparera skadan och han är snart fyra år!
Imorgon så ska hundarna få ensam tid med mig igen, kan även hända att jag tar ett bad- mitt på dagen! Annars inte så mycket planerat. ja det blir säkert en gemensam promenad också..
Stefan och en ung Bailey
Stefans sjukt snygga Depalma tröja, precis hans stil.
Snyggaste bilden ever. Stefan i sin grymma mössa. Kan knappt titta på den utan att skratta :D
Tycker han ser ut som faunen i Narnia.. mr tumnus *HAAAH*
Mina billiga råttor
Till att börja med så vill jag börja med att gnälla på 3. Stefan har bredbandet och privata mobilen på en och samma faktura. Under senaste halvåret så har vi fått inkassokrav från 3 varje måndad och först trodde vi att det var vi som var slarviga. Sen trodde jag att det var posten som hade slarvat.. men sen anade jag oråd. Gick igenom alla papper och det visade sig att det bara var jag som fått räkningar från 3, inte en enda til Stefan, så jag ringde upp och fick prata med en kille. Ja jo med adressen stämde ju.. men så sa han att det skett en förskjutning på fakturorna, vad fan det nu innebär. Hur kan något sånt bara hända hux flux? Så om ni anar oråd, dubbelkolla alltid för hur pålitliga företagen än ska vara så kan misstag ske. Så slipper ni helt onödiga krav och onödiga avgifter.
Den här dagen hade man gjort bäst i att bara stanna inne.. men det gör man ju aldrig.
Eller det började väl redan igår kväll. Stefan stannade kvar hos sin kompis och firade hans födelsedag och jag åkte och hälsade på mamma och pappa. När jag hämtade Stefan vid midnatt så var han berusad men jag förstod inte hur berusad. Nu är det så att både jag och Stefan dricker väldigt väldigt sällan. Jag kan ta nån cider eller en Baileys någon gång i månaden, men berusad kanske 1-2 ggr per år. Stefan kan ta någon öl hemma på helgen och vissa helger kan det bli mer om han är bjuden till en kompis på spelkväll eller så. Anyway, bilfärden som normalt sett tar 10 min hem från Nykvarn tog inatt 45 min.. sex st stopp blev det. Han minns i princip allt och jag bäddade åt honom i soffan och ställde ett glas resorb och ett stort glas vatten på bordet. Också kallat fyllovård *flin* ;) Han ångrade sig såklart och frågar sig själv varför man gör så. Ja det kan man ju fråga sig, men vilken tur att han har en förstående fästmö som förstår att även den mest stabila kan halka dit någon gång =)
Vi vaknade till liv vid 10 och tog det lugnt fram till kl 14, vi gick på promenad med Diva och hennes matte. För att kort förklara vem Diva är,för er som inte vet, så är hon en vit herde tik på knappa 2 år som är släkt med Bailey. Baileys mamma är Divas mormor! Hon ska löpa om ett tag men mina killar blev riktiga rikspuckon och betedde sig som om hon vore i höglöp. I början gick det bra att styra dem med rösten, men sen lackade jag ur totalt och kopplade Taurus. Bailey var lugnare men ändå jobbig så jag kopplade honom också. Vi stannade en stund och pratade. Hundarna pep efter henne, som flörtade på avstånd. Så kastar sig båda iväg bakom mig och det känns som att hela handen slits av.. s.m.ä.r.t.a
Med tanke på att jag redan var irriterad så hjälpte det inte direkt till att jag fick jävligt ont för det lockar oftast fram det värsta i vår mänskliga natur. Så jag skrek till åt hundarna som hörde att nu var matte argare än på år och dagar. Tog ett snack med dem en och en och sen la jag båda ner lösa, platsliggning kan man säga. Pustade och försökte skaka av mig frustrationen. A.n.d.a.s
Vi pratade en stund till och sen fick hundarna gå kopplade hemåt, de fick snegla mot Diva men inte mer.
Det går ju inte att vara långsint med hundar, de har glömt alltihop efter en stund och hur mycket människa man än är, så är det inte rätt att visa sin ilska i en hel dag för det förstås inte av hunden. Argumentet att hunden skäms för att den vet vad den gjort håller inte, den svarar bara på ägarens kroppsspråk, ansikte eller röstnivå som kanske är spänt eller annorlunda. Ska jag korrigera så ska det ske exakt när hunden utför handlingen, bästa är att förebygga händelseförloppet genom att bryta innan hunden hinner påbörja handlingen, men det är inte alltid man hinner med..
Drog av mig vanten och blodet rann nerför ringfingret, trodde först toppen var halvt av men det är bara ett jack tvärs över nageln. Lär ta ett tag att läka så nu blir det till att plåstra om sig och diska med handskar. Det dunkar och gör satans ont, men man är väl ingen mes heller ;)
När vi sagt adjö till Diva och Nancy så såg vi att husse var utanför huset och när han fick syn på oss så ropade han på hundarna. Taurus gjorde ett litet kast och handen gjorde *pip* ont. Släppte honom först och sen Bailey. Dum idé.. T vänder sig om i farten, sin vana trogen, och kastar sig med ett vrål på Bailey som är van vid hans tacklingar och bara föser undan honom. Taurus är en explosiv och snabb hund med en sjuhelvetes skärpa och tonåring som han är så blir det ibland svårt, både för honom själv och för mig som matte, att tygla det. Det är roligt med variationen med tanke på hur lätt jag haft det med Bailey, men han ger matte gråa hår just nu.
Ibland kan han ha jättefint språk men oftast så är han alldeles för snabb och agerar utan att tänka. Värdelös på lugnande signaler och går rakt på, en dag kommer det slå tillbaka hårt mot honom. Det känns som att det behöver hända, men då helst med en hund han känner, någon inom flocken för då är ändå skaderisken minimal. Man skadar inte någon inom sin egen flock, för ingen har nytta av en skadad flockmedlem. Måste nog på allvar börja att förstärka alla hans lugnade signaler med klicker..
Hade nära till tårar när jag kom upp till huset och kände inte riktigt igen mig själv, har nog inte varit så arg mer än kanske 1-2 ggr senaste tre åren. Sa till husse att jag inte var hundägare förrän imorgon och att de fick vara med honom i vardagsrummet. Ville lugna ner mig och la mig och tittade på Grey's.. det hann bara gå en timma så hade jag mjuknat igen och samvetet gnagde i magen. Hatar att vara arg på mina hundar, det är helt befängt. Det här är bara en dag, en timma, ett tillfälle. Jag känner mina hundar och försöker hela tiden lära mig mer av dem men också via utbildning. 99 % av tiden så händer ingenting, mina älskade hundars egenskaper är det som gör det till just dem de är och jag kan bara stå vid sidan av och vara glad över att dela livet med dessa varelser. Människor tror att hundarna har någon slags medfödd lojalitet mot oss men det är inte så enkelt.
På kvällskanten när hundarna fick studsa upp till mig i sängen igen för att gosa så lyckades Taurus bli utskickad igen. Bailey sniffade honom försiktigt i ögonvrån och precis när B vänder iväg så hugger Taurus efter hans huvud! RÅTTA! Det var inte på lek men inte heller allvar. Mycket tänder framme men inget ljud.. dags för Taurus att landa. Han kan ha blivit stärkt av att ha varit med mig så mkt senaste tiden att han vågar göra så mot Bailey, men det är ingen "ursäkt". Ska plocka upp Bailey mer och hålla Taurus på en balanserad nivå.
Nog om det. Stefan mår bra nu och jag fortsatte fyllovården med att köpa pizza ikväll :p Smakade riktigt bra. Taurus fick lite kanter, Bailey har aldrig velat äta sånt.
Har träffat Gus också och lekt en liten stund, gick en kortis också.
Imorgon så ska Iriz till veterinären för att ta bort dränaget i såret, det ser bra ut och hon har ju varit en riktig ängel aatt sköta om!
På onsdag drar träningen med gänget på klubben igång igen efter uppehållet - äntligen! Har saknat alla.
Här kommer lite bilder från när vi var ute på promenad med Lillan och hennes dotter den 5/1, en solig och fin dag med ca -18 grader.
Taurus i sitt esse..full fart.
Lillan med dotter i motljus
Hundarna leder vägen över fälten
"Kommer ni?" undrar Taurus
Krasch bom bang på marken! Bailey ser undrande ut ;)
Påväg mot skogen
I skogen
Nästan hemma
Solnedgång
Älgar och vargar
Då har de hittat även hit, vargarna.
Flera observationer har gjorts senaste veckan i våra hemtrakter i skogarna mellan Nykvarn och Mariefred. Mig stör de inte och trots att jag inte arbetar med rovdjur så vet jag en hel del om varg. Nu håller man ögonen öppna lite extra och på hundarnas reaktioner när vi är ute. Hade mycket vargkunskap under min utbildning och har även lyssnat på vargexperten/etologen Runar Naess en heldag. Varit på kolmården på Temadag varg där det var föreläsningar under dagen samt närkontakt i två timmar, dvs vi satt inne i hägnet med en flock och "umgicks". Mäktig upplevelse som jag förhoppningvis kommer att göra om många gånger i mitt liv. Jag tror inte att diskussionen är så svart och vit som att de som lever med varg inpå knuten hatar varg, och att de som bor i vargfritt område tycker de ska få finnas. Mycket handlar nog om inställning och kunskap.
På tal om det. Alla dessa jägare- hur mycket vet de egentligen om djuret de skjuter ihjäl? Jag vet att de säkerligen har en gedigen utbildning och erfarenhet, men vet man t ex något om vilket position just den vargen hade i sin flock? Är det alfadjuret som skjutits, är det bevakaren, toppjägaren, barnvakten? Skjuter man bara utvandrade individer som letar efter partner?
Jag kan förstå den heta debatten och alla skiljda meningar, men vart tappades det sunda förnuftet på vägen..? Självklart ska vargen få dela vår värld, och självklart ska vi ta tillvara på de invandrade vargarna som kommer in i landet med nytt blod. För även om den svenska stammen inte uppvisar några direkt gentiska defekter, så är det ändå ingen ursäkt för att låta de flesta individer fortsätta vara närmare släkt än två helsyskon! De som blir av med tamdjur tar åt sig och vill säkert ha bort vargen från sitt område, men med så många alternativ som finns idag att hålla vargen borta så borde det kunna lösas. "Råduren äter upp mina tuplaner- ja men skjut de jävlarna då.." Kanske inte samma känslomässiga band, men principen är densamma ;) En stam på minst 500 individer i landet vore inget dåligt mål.
Människan är och kommer alltid förbli det farligaste djuret som vandrar på planeten.
Av 12000 registrerade jägare så deltog 4500 i jakten. Hur i helvete räknar man då? Med en kvot på 27 vargar? Lägg där till den illegala jakten som onekligen sker varje år. Och sen sättet jakten genomfördes på.. pinsamt, vilken skam. Får nästan känslan av att det för många är en machogrej.. att döda en varg. Eller varför inte argumentet att vargarna käkar upp de svenska jägarnas "bytesdjur", vilken jävla rappakalja. Läs gärna Elisabeth Höglunds kolumn: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article6412972.ab
Varghatarna är i minoritet. Låt det förbli så. Och jag vill gärna höra vilka argument de lägger fram som kan rättfärdiga deras åsikter.
Nog om vargarna för nu.
Igår eftermiddag så åkte vi ut i skogen för uppletande träning, men vem kommer dit samtidigt om inte Camilla och Gus! Så vi gick en promenad i skogen först! Härligt för vovvsen! Gus var lite hostig.
Sen körde jag båda hundarna. Det är fasen ingen lätt uppgift att valla ruta i djupsnö, pust! Bailey fick börja och han hade fyra föremål. Första tre skicken var så snygga det bara kan bli, sen gjorde han en lustig grej på sista skicket- kanske pga att vi haft paus i lydnadsträningen Dec-Jan. Skickade honom, han springer rakt ut till mitten av rutan, vänder sig mot mig och lägger sig ner som en oljad blixt. Hade det varit eliten i lydnad hade vi väl fått en 10:a =) Haha! Upprepar kommando "leta!" och så finner han det sista föremålet snabbt. Mattes knasvovve! Vi har aldrig haft så långt uppehåll förut men det var enklare än jag trott, även om vi aktiverar oss med t ex spår, uppletande och långpromenader, så rycker det i lydnadsmuskeln *flin* Men snart sätter vi igång igen och då med allvar för Taurus som ska debutera i April.
Innan jag hann ta ut Taurus i bilen så dyker det upp en kille från ingenstans med en hund. Han smög fram och undrade om det är jag som är Bella.. hade aldrig sett karln men svarade att ja det är ju jag ja.. =) Visar sig att han gått valpkurs med sin hund, en 7 månader gammal underbart studsig Bouvier, för min instruktörskollega Stina. Hon hade tipsat honom om mig eftersom jag har spårkurser ibland. Dessutom så visade det sig att han precis separerat från en tjej som jag undervisade i viltspår 2007! Hon har två bouvier och sen skaffade han sig en egen. Världen är liten. Både i skogen och i stan uppenbarligen!
Taurus var som en raket utan stopp i rutan och hade lite väl bråttom och försökte fuska och gå i mina spår, som förstås gick överallt. Han kollade av kanten på rutan och sökte sig sen inåt. Han hade tre föremål men eftersom han har så mycket energi och arbetsvilja så tar han ut sig snabbt, vilket innebar att han var ganska slut på sista skicket.. mattes raket terroristråtta. Härlig kontrast i livet med den vuxna, trogna, världsvana biffen Bailey, mot det lilla rallymonstret Taurus som snackar mer än en italienare på uppåttjack. Mattes lilla råtta helt enkelt! Levnads- och träningsglädje, flockkänsla och lyhördhet har de iaf gemensamt.
Vi åkte hem och snart kom även husse hem. Lagade ungsstekt kalkonlår och café de parís-potatisgratäng. Grymt gått att göra så istället för med den traditionella grädden.
Skjutsade in Stefan till en kompis inne i Nykvarn, tänkte passa på att hyra film men vände i dörren. Fanns något bekant över killen som stod i kassan. Det var en fd vän från skolan. Vi umgicks mycket lekis-9:an och bodde nära varandra, men sen har han inte brytt sig om att ta kontakt, eller besvara kontaktförsöke eller knappt hälsat ordentligt om vi setts. Jävla sätt. Vi var inget par eller så utan bara väldigt goda vänner. Jag kräver inte mycket men uppenbarligen betydde vänskapen ingenting för honom. Då kan han få ha sitt liv ifred och jag mitt. Hade absolut ingen lust att träffa honom så jag åkte hem istället. Han ska inte få skrämma iväg mig från att hyra film.. men står han där nästa gång så får man väl göra det bästa av situationen. ÄÄÄH :(
Väl hemma så tittade jag på "2012", tyckte mycket om den och fällde nog en tår. Min syn på hur vi förstör världen tar vi en annan dag i ett eget inlägg ;)
Hundarna tuggade på varsitt gigantiskt märgben och mådde gott. Efter 23 så hörde jag hunskall utanför och hundarna reagerade inte förrän jag stängde av ljudet på filmen. Skallet var bekant och det var självaste Gus som stod med matte nere i korsningen! Hundarna fick leka i en kvart och göra ifrån sig innan vi gick in till var och en igen.
Husse hörde snart av sig och klockan var bara strax efter midnatt. På vägen in till Nykvarn så var jag nära att krocka med en älg och hennes fjolårskalv. Glad över mina extrema extraljus men ännu gladare över hur högt jag sitter i Pajeron. Nu bor vi i ett vilt-tätt område men det hände på samma ställe som jag sett älg hela hösten och vintern, måste gå ett stråk där. Hämtade upp en trött Stefan och åkte hem med ögonen på vakt. Tur var väl det, för på samma ställe stod det ju älg kvar..
Iriz är så snäll att hålla på med och verkar ha förstått att vi inte släpper ut henne än på ett tag. Hon får forfarande vara utan tratt när vi har henne under uppsikt. Hon är snäll och låter bi såret, säger inget när vi putsar och klämmer och klunkar snällt i sig metacamen utan protester. Mattes fina tjej. De andra katterna tycker hon är skum med tratten på :p Varje gång det händer något med nåt av djuren vilket, peppar peppar, är väldigt sällan, så blir jag så glad över att de är plus-extra försäkrade hos Agria. Iriz lilla drama skulle ha kostat nära 2200 men Agria ersatte dryga 1400 kr! Eller när Zippo bröt höftbenskulan, allt gick på nära 20 000 men jag tror inte vi betalade mer än kanske 3000 kr totalt..
Idag slappade vi fram på e.m och hundarna fick rastningar. Nu ikväll har vi passat på att ta en stadspromenad i Nykvarn, akiveringspromenad om man vill kalla det det. Vi var ute en timma och sen fick hundarna vänta i bilen en timma medan vi var in och firade Stefans kompis födelsedag.
Har jag fri sikt i "stan" så släpper jag hundarna lösa och är det inte för nära trafikerade vägar så kommenderar jag ibland "bakom" och låter dem gå där en stund innan de får ett "varsågod" igen. Fungerar riktigt bra trots att de är två. Jag tror inte på att låta hundarna skvätta och skvätta och skvätta hela promenaderna. De ska få göra ifrån sig ordentligt och lukta okring men inte skvätta konstant och därmed onödigt öka hormonnivåerna. Periodvis gå vid sidan eller bakom.
Leka lösa är ok men jag kör med frihet under ansvar. Dvs hundarna ska hålla koll på mig, vad jag gör och säger och framförallt vart jag befinner mig. Jag har strikt hundägaransvar och är skyldig till allt hundarna tar sig för, vilket innebär att jag har stenkoll på omgivningen och mina egna hundar. De skvallrar oftast om något dyker upp som jag inte hinner se före dem. Tränade båda två samtidigt, lite kroppskontroll och balans. Stadga och fjärrdirigering. Bailey håller på att lära sig att backa uppför trappor och det går sakta men säkert framåt (eller ska vi säga bakåt ;). Backa kan han på kommando men sen ska bakkärran hinna känna sig för också! Vi har ju ett träningsschema från vår friskvårdscoach Ann som vi försöker följa förutom den övriga träningen.
Kan lägga ut en del av det någon dag.
Imorgon ska vi träffa Diva och hennes matte på e.m., ska laga raggmunkar till middag och funderar på att åka till klubben. Men vi får se hur det blir med det.
Natti natti!
Här bor vi, gula huset.
Flera observationer har gjorts senaste veckan i våra hemtrakter i skogarna mellan Nykvarn och Mariefred. Mig stör de inte och trots att jag inte arbetar med rovdjur så vet jag en hel del om varg. Nu håller man ögonen öppna lite extra och på hundarnas reaktioner när vi är ute. Hade mycket vargkunskap under min utbildning och har även lyssnat på vargexperten/etologen Runar Naess en heldag. Varit på kolmården på Temadag varg där det var föreläsningar under dagen samt närkontakt i två timmar, dvs vi satt inne i hägnet med en flock och "umgicks". Mäktig upplevelse som jag förhoppningvis kommer att göra om många gånger i mitt liv. Jag tror inte att diskussionen är så svart och vit som att de som lever med varg inpå knuten hatar varg, och att de som bor i vargfritt område tycker de ska få finnas. Mycket handlar nog om inställning och kunskap.
På tal om det. Alla dessa jägare- hur mycket vet de egentligen om djuret de skjuter ihjäl? Jag vet att de säkerligen har en gedigen utbildning och erfarenhet, men vet man t ex något om vilket position just den vargen hade i sin flock? Är det alfadjuret som skjutits, är det bevakaren, toppjägaren, barnvakten? Skjuter man bara utvandrade individer som letar efter partner?
Jag kan förstå den heta debatten och alla skiljda meningar, men vart tappades det sunda förnuftet på vägen..? Självklart ska vargen få dela vår värld, och självklart ska vi ta tillvara på de invandrade vargarna som kommer in i landet med nytt blod. För även om den svenska stammen inte uppvisar några direkt gentiska defekter, så är det ändå ingen ursäkt för att låta de flesta individer fortsätta vara närmare släkt än två helsyskon! De som blir av med tamdjur tar åt sig och vill säkert ha bort vargen från sitt område, men med så många alternativ som finns idag att hålla vargen borta så borde det kunna lösas. "Råduren äter upp mina tuplaner- ja men skjut de jävlarna då.." Kanske inte samma känslomässiga band, men principen är densamma ;) En stam på minst 500 individer i landet vore inget dåligt mål.
Människan är och kommer alltid förbli det farligaste djuret som vandrar på planeten.
Av 12000 registrerade jägare så deltog 4500 i jakten. Hur i helvete räknar man då? Med en kvot på 27 vargar? Lägg där till den illegala jakten som onekligen sker varje år. Och sen sättet jakten genomfördes på.. pinsamt, vilken skam. Får nästan känslan av att det för många är en machogrej.. att döda en varg. Eller varför inte argumentet att vargarna käkar upp de svenska jägarnas "bytesdjur", vilken jävla rappakalja. Läs gärna Elisabeth Höglunds kolumn: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article6412972.ab
Varghatarna är i minoritet. Låt det förbli så. Och jag vill gärna höra vilka argument de lägger fram som kan rättfärdiga deras åsikter.
Nog om vargarna för nu.
Igår eftermiddag så åkte vi ut i skogen för uppletande träning, men vem kommer dit samtidigt om inte Camilla och Gus! Så vi gick en promenad i skogen först! Härligt för vovvsen! Gus var lite hostig.
Sen körde jag båda hundarna. Det är fasen ingen lätt uppgift att valla ruta i djupsnö, pust! Bailey fick börja och han hade fyra föremål. Första tre skicken var så snygga det bara kan bli, sen gjorde han en lustig grej på sista skicket- kanske pga att vi haft paus i lydnadsträningen Dec-Jan. Skickade honom, han springer rakt ut till mitten av rutan, vänder sig mot mig och lägger sig ner som en oljad blixt. Hade det varit eliten i lydnad hade vi väl fått en 10:a =) Haha! Upprepar kommando "leta!" och så finner han det sista föremålet snabbt. Mattes knasvovve! Vi har aldrig haft så långt uppehåll förut men det var enklare än jag trott, även om vi aktiverar oss med t ex spår, uppletande och långpromenader, så rycker det i lydnadsmuskeln *flin* Men snart sätter vi igång igen och då med allvar för Taurus som ska debutera i April.
Innan jag hann ta ut Taurus i bilen så dyker det upp en kille från ingenstans med en hund. Han smög fram och undrade om det är jag som är Bella.. hade aldrig sett karln men svarade att ja det är ju jag ja.. =) Visar sig att han gått valpkurs med sin hund, en 7 månader gammal underbart studsig Bouvier, för min instruktörskollega Stina. Hon hade tipsat honom om mig eftersom jag har spårkurser ibland. Dessutom så visade det sig att han precis separerat från en tjej som jag undervisade i viltspår 2007! Hon har två bouvier och sen skaffade han sig en egen. Världen är liten. Både i skogen och i stan uppenbarligen!
Taurus var som en raket utan stopp i rutan och hade lite väl bråttom och försökte fuska och gå i mina spår, som förstås gick överallt. Han kollade av kanten på rutan och sökte sig sen inåt. Han hade tre föremål men eftersom han har så mycket energi och arbetsvilja så tar han ut sig snabbt, vilket innebar att han var ganska slut på sista skicket.. mattes raket terroristråtta. Härlig kontrast i livet med den vuxna, trogna, världsvana biffen Bailey, mot det lilla rallymonstret Taurus som snackar mer än en italienare på uppåttjack. Mattes lilla råtta helt enkelt! Levnads- och träningsglädje, flockkänsla och lyhördhet har de iaf gemensamt.
Vi åkte hem och snart kom även husse hem. Lagade ungsstekt kalkonlår och café de parís-potatisgratäng. Grymt gått att göra så istället för med den traditionella grädden.
Skjutsade in Stefan till en kompis inne i Nykvarn, tänkte passa på att hyra film men vände i dörren. Fanns något bekant över killen som stod i kassan. Det var en fd vän från skolan. Vi umgicks mycket lekis-9:an och bodde nära varandra, men sen har han inte brytt sig om att ta kontakt, eller besvara kontaktförsöke eller knappt hälsat ordentligt om vi setts. Jävla sätt. Vi var inget par eller så utan bara väldigt goda vänner. Jag kräver inte mycket men uppenbarligen betydde vänskapen ingenting för honom. Då kan han få ha sitt liv ifred och jag mitt. Hade absolut ingen lust att träffa honom så jag åkte hem istället. Han ska inte få skrämma iväg mig från att hyra film.. men står han där nästa gång så får man väl göra det bästa av situationen. ÄÄÄH :(
Väl hemma så tittade jag på "2012", tyckte mycket om den och fällde nog en tår. Min syn på hur vi förstör världen tar vi en annan dag i ett eget inlägg ;)
Hundarna tuggade på varsitt gigantiskt märgben och mådde gott. Efter 23 så hörde jag hunskall utanför och hundarna reagerade inte förrän jag stängde av ljudet på filmen. Skallet var bekant och det var självaste Gus som stod med matte nere i korsningen! Hundarna fick leka i en kvart och göra ifrån sig innan vi gick in till var och en igen.
Husse hörde snart av sig och klockan var bara strax efter midnatt. På vägen in till Nykvarn så var jag nära att krocka med en älg och hennes fjolårskalv. Glad över mina extrema extraljus men ännu gladare över hur högt jag sitter i Pajeron. Nu bor vi i ett vilt-tätt område men det hände på samma ställe som jag sett älg hela hösten och vintern, måste gå ett stråk där. Hämtade upp en trött Stefan och åkte hem med ögonen på vakt. Tur var väl det, för på samma ställe stod det ju älg kvar..
Iriz är så snäll att hålla på med och verkar ha förstått att vi inte släpper ut henne än på ett tag. Hon får forfarande vara utan tratt när vi har henne under uppsikt. Hon är snäll och låter bi såret, säger inget när vi putsar och klämmer och klunkar snällt i sig metacamen utan protester. Mattes fina tjej. De andra katterna tycker hon är skum med tratten på :p Varje gång det händer något med nåt av djuren vilket, peppar peppar, är väldigt sällan, så blir jag så glad över att de är plus-extra försäkrade hos Agria. Iriz lilla drama skulle ha kostat nära 2200 men Agria ersatte dryga 1400 kr! Eller när Zippo bröt höftbenskulan, allt gick på nära 20 000 men jag tror inte vi betalade mer än kanske 3000 kr totalt..
Idag slappade vi fram på e.m och hundarna fick rastningar. Nu ikväll har vi passat på att ta en stadspromenad i Nykvarn, akiveringspromenad om man vill kalla det det. Vi var ute en timma och sen fick hundarna vänta i bilen en timma medan vi var in och firade Stefans kompis födelsedag.
Har jag fri sikt i "stan" så släpper jag hundarna lösa och är det inte för nära trafikerade vägar så kommenderar jag ibland "bakom" och låter dem gå där en stund innan de får ett "varsågod" igen. Fungerar riktigt bra trots att de är två. Jag tror inte på att låta hundarna skvätta och skvätta och skvätta hela promenaderna. De ska få göra ifrån sig ordentligt och lukta okring men inte skvätta konstant och därmed onödigt öka hormonnivåerna. Periodvis gå vid sidan eller bakom.
Leka lösa är ok men jag kör med frihet under ansvar. Dvs hundarna ska hålla koll på mig, vad jag gör och säger och framförallt vart jag befinner mig. Jag har strikt hundägaransvar och är skyldig till allt hundarna tar sig för, vilket innebär att jag har stenkoll på omgivningen och mina egna hundar. De skvallrar oftast om något dyker upp som jag inte hinner se före dem. Tränade båda två samtidigt, lite kroppskontroll och balans. Stadga och fjärrdirigering. Bailey håller på att lära sig att backa uppför trappor och det går sakta men säkert framåt (eller ska vi säga bakåt ;). Backa kan han på kommando men sen ska bakkärran hinna känna sig för också! Vi har ju ett träningsschema från vår friskvårdscoach Ann som vi försöker följa förutom den övriga träningen.
Kan lägga ut en del av det någon dag.
Imorgon ska vi träffa Diva och hennes matte på e.m., ska laga raggmunkar till middag och funderar på att åka till klubben. Men vi får se hur det blir med det.
Natti natti!
Här bor vi, gula huset.
Back from the dead.. och GBG
Hah.. vet inte om jag ska skratta eller gråta över helgen som var, många saker var minnesvärda. Men mycket vill man bara glömma. Hade sett fram emot helgen, men men.
Kvällen innan vi åkte så bjöd vi hit Lillan och hennes dotter på middag. Gjorde Camillas curry och grädd gryta med kyckling,bacon, kräftstjärtar och räkor, även ris och sparrisnkyten med parmaskinka och körsbärstomater som jag blev mycket nöjd med. Vi satt och pratade in på nattkvisten och jag hann packa innan jag somnade för natten.
Jag varken orkar eller vill berätta om helgen i detalj. Fredagen ägnades åt att kolla in omgivningarna. Hotellet låg mycket centralt beläget vid centralstationen. Nära ullevi, scandinavium, liseberg och ca en kilometer från mässan. Smet in på mässan en sväng eftersom jag lyckades glömma en väldigt viktig kasse hemma i köket. Nämligen den med hundmaten som jag mätt upp och packat.. great. Hittade orijen och så var helgen räddad :) Iaf i hundmatsbemärkelse. Käkade lunch på max och åkte sen tillbaka till hotellet.
Resterande delen av fredagen blev aningen kalabalikartad då Gunilla fick vinterkräksjukan och jag fick byta rum pga smittorisken. Jag och Taurus sa farväl till det fina hörnrummet med panoramavy över stan och flyttade in i ett fint enkelrum en våning upp. Gick en långpromenad på kvällen och nuddade vid avenyn. Hundarna somnade gott. Gunillas kille åkte från sthlm (!) och hämtade henne och de åkte hemåt på lördagmorgonen.
Hade inga bra vibbar på lördagen och resultatet blev en 3:a för Gus och en 2:a för Taurus. Utställning är ju en relativ sport och det klart alla domare har sin smak men det kändes som att hon satte ner så gott som varenda hund ett snäpp lägre än vad som behövdes. Gus hade lite lång rygg och för mycket färg. Det hon inte gillade hos Taurus var hans huvud (som de flesta tycker är otroligt vackert) och mjuka mellanhänder, vilket jag faktiskt inte ser att han har? Har sett många hundar med veka mellanhänder som är riktigt mjuka och fransyska men jag kan bara inte se det på Taurus. Blind matte? Jag brukar ju se allt annat?? Äh, vi blickade framåt mot söndagen istället! Hundarna skötte sig kanon i ringen och vi är mäkta stolta över båda.
Roligast på lördagen var helt klart alla som kom fram och pratade, så jäkla kul att få se såväl bekanta som nya ansikten. Måste säga att jag gillar samhörigheten i Vit herdehund världen och att rasen inte är så stor, känns lite familjärt. Sen att det alltid finns de som försöker peta idyllen i ögat- det är deras problem. Vi skakar av oss. Grattis till Dino och Shana som blev BIR och BIM denna dag!
När vi lastat in hundarna i bilen och flyttat upp sakerna till våning två där vi skulle vara på söndagen så åkte vi och köpte med oss lunch hem, dvs till hotellet. Vi hade det väldigt bra ändå med fräsch frukost- och middagsbuffé som ingick i rumspriset. Taurus somnade gott på rummet och jag segade i mig maten, tog väl en timma eller så. Somnade en stund tills städerskan knackade på dörren. På kvällen gick vi en längre promenad igen och min kropp kändes obalanserad och inte som den brukar. Lite hjärtklappning och illamående. Skakade av mig det.
Förutom hundpromenader så hann vi med att besöka stora köpcentret Nordstan två ggr också.
Natten till söndagen så vaknade jag strax innan kl 05 med vad jag trodde bara var halsbränna. Gick upp och tog en pepcid, läste att det skulle börja verka inom 30 min. La mig igen, kikade på klockan och vips så hade det gått 45 min utan någon verkan. Satte mig upp och det var som att få en spark i magen, upp fort som fan men hann inte ens till badrummet utan bara till diskhon i köket.. Välkommen även till mig vinterkräksjukan. Kände mig konstigt nog helt ok och gick och la mig igen i två timmar. Sov hyfsat bra. Men sen började det igen när jag vaknade. Kunde inte ens behålla vatten och sprang på toa och kräktes under tiden jag höll på att packa ihop alla saker. Vi skulle checka ut för helgen och åka till mässan. Jag mådde ok trots toalettbesöken ganska länge, sprang runt och plockade. Men efter typ tioende besöket så började även mina krafter tryta. Camilla var snäll och tog ut Taurus på morgonrastningen och gav honom frukost. Jag lyckades få ner mina väskor till parkeringsgaraget men blev tvungen att gå in i ett hörn och, ja ni vet. Ville inte prata så mycket med rädsla att få upp något igen.
Undertecknad är för envis för sitt eget bästa när det gäller tävling.. tvekade aldrig att ändå åka till utställningen. Själviskt kanske med tanke på smittorisken.. men man kan ju trots allt minimera den.
Elisabeth var snäll och visade Gus för dagen och jag visade Taurus själv, ingen hit att springa runt i en ring magsjuk och orkeslös. But I did it! Taurus fick iaf en 1:a och Gus en 2:a! Grattis Linda och Exo till CERT nr 2! Grattis även till Dino som blev BIR även denna dag och till Devils syster Dee-Dee som inte bara blev BIM utan även SE UCH! Grattis Elisabeth till din stjärna!
För nästan exakt ett år sedan så tävlade jag, som jag berättat förr, lydnad med Bailey när jag hade vinterkräksjukan och feber, men då gick vi och tog 1:a pris och vann klass 1. Kors i taket. Trägen vinner ;) (Eller idioten vinner kanske man får säga.. )
Så jag rörde mig med minsta möjliga ansträngning på utställningen och även om jag fick med mig Taurus ut till bilen så fick Camilla och Ida på egen hand kånka ut resten av sakerna. Bra med takbox =)
Vägen hem var inget vidare rolig. Passade på att spy när vi ändå stannade och försökte sova däremellan. Men det var inte det lättaste, för när det man minst av allt vill göra är att prata- så smsar och ringer HELA världen på en gång. Men det kom iaf något gott ur det hela och till Malin så vill jag säga att jag är så glad att allt löste sig..
Kändes underbart att komma hem och dunsa ner i sin egen säng.. utmattad. Lyckades få i mig lite glass och läsk på kvällen. Sov först 10 oroliga timmar, vaken två och sen sov jag sex timmar till. Hundarna och husse sov som klubbade sälar av den enkla anledningen att flocken var samlad igen. Det var över för den här gången men jag har varit orkeslös i två dagar efteråt. Lyckades vara ute med hundarna 1½ timma på tisdagen men fy vad slut jag var när vi kom in igen..
Vi är mycket nöjda med våra unga men mentalt starka hundar som fixade två dagars utställning och nästan fyra dagar som riktiga stadshundar!
Gus 9 månader, juniorklass lördag
Taurus 17 månader, unghundsklass lördag
Tack snälla Nadine för bilderna!
Igår onsdag så gick jag och Camilla med hundarna en timma men oj vad billiga de var.. en sån där promenaad man bara vill strypa både hunden och sig själv. Gaaah! Tur det inte händer så ofta.
Sen så var jag till veterinären med en av katterna (vi har tre kastrerade tjejer), Iriz. Hon har fått ett kattbett på ryggen. Såna bett blir ofta infekterade pga bakterier på tänderna och hon har fått en var-ficka under bithålen. Så det sattes ett dränage som ska tas bort på måndag. Ska hålla rent och klämma ut sårvätska. Hon får äta Metacam mot smärtan. Hon är väldigt olycklig över tratten men vänjer sig. Hon var vinglig hela dagen av sövningsmedlet hon fick hos veterinären.
Fick äntligen tillbaka min älskade bil igår kväll (läs: stor jeep). Den har dött plötsligt och inte velat starta igen så vi bytte batterier men det var inte problemet. Nu är generatorremmarna bytta och de var pinsamt slitna.. obefintliga i princip! Bra med pappa och fästman som är duktiga med bilar! Nu vrålar den igång som en hormonstinn älg igen *haha*
Natten var jobbig med katterna. Sov typ tre timmar innan.. Iriz som vill gå ut men inte får för skadan. Saga som är en riktig morrhoppa och morrar åt det mesta- speciellt när vi försöker få ut henne, en mysig bitch kan vi kalla henne. Chili gör ingen förnär och är bara gullig. Har bara en kattlåda så man vill ju inte sära på de med kompostgaller heller. Tycker synd om Iriz med sin tratt och oroar sig för om hon har ont. Har dåligt samvete över att slänga ut de två rödingarna (Saga och Chili) eftersom det är så kallt ute. När husses klocka ringde 04.45 så la jag blödiga Bella på hyllan, försökte stänga ute mänskliga känslor och tänka "det är djur, they can handle it!" Sagt och gjort. Saga hade massa överskottsenergi och ville mörda husses datakabel men husse slängde ut henne, men då började Iriz gnälla istället och ville ut. Dessutom har hon ett SÅ jobbigt jamande som man knappt står ut med. Jag stod ut, somnade äntligen, sov tre timmar till. Yes! Men det är inte lätt.. djuren är mitt liv och jag försöker tänka på att de alltid mår så bra som de någonsin kan. Tänka på sig själv kommer oftast i andra hand.
Idag har jag hämtat ut Metacamen på apoteket och gett Iriz. Hängt upp talg åt fåglarna. Blev inringd som hundvakt till tjugans. Pappa är iväg till sjukhuset med farmor och hennes Lennart, som troligen fick en mindre stroke igår. Så orättvist. Världens snällaste människa på alla sätt. Ett hjärta av guld. Ska avlasta mamma och laga mat och städa lite. Får ta tag i mitt eget hem imorgon.
Efter middag med mamma och pappa och en välbehövlig dusch så åkte jag och hundarna hem igen. Stefan hjälpte mig hålla Iriz när jag tvättade såret och klämde ur såtvätska. Hon har fått en riktig festmåltid utan tratten på sig och det klart hon ska få vara utan tratt ibland men då vakar jag över henne som en hök, klart att hon ska få tvätta sig, klia sig och känna sig fri. Hon är väldigt duktig på att låta bli såret, behöver bara säga till henne en gång om hon försöker och sen låter hon det vara :)
Taurus har en kanonfin apportering utan tugg.
Två mysbilder på Taurus och Saga..den mysiga morrhoppan
Kvällen innan vi åkte så bjöd vi hit Lillan och hennes dotter på middag. Gjorde Camillas curry och grädd gryta med kyckling,bacon, kräftstjärtar och räkor, även ris och sparrisnkyten med parmaskinka och körsbärstomater som jag blev mycket nöjd med. Vi satt och pratade in på nattkvisten och jag hann packa innan jag somnade för natten.
Jag varken orkar eller vill berätta om helgen i detalj. Fredagen ägnades åt att kolla in omgivningarna. Hotellet låg mycket centralt beläget vid centralstationen. Nära ullevi, scandinavium, liseberg och ca en kilometer från mässan. Smet in på mässan en sväng eftersom jag lyckades glömma en väldigt viktig kasse hemma i köket. Nämligen den med hundmaten som jag mätt upp och packat.. great. Hittade orijen och så var helgen räddad :) Iaf i hundmatsbemärkelse. Käkade lunch på max och åkte sen tillbaka till hotellet.
Resterande delen av fredagen blev aningen kalabalikartad då Gunilla fick vinterkräksjukan och jag fick byta rum pga smittorisken. Jag och Taurus sa farväl till det fina hörnrummet med panoramavy över stan och flyttade in i ett fint enkelrum en våning upp. Gick en långpromenad på kvällen och nuddade vid avenyn. Hundarna somnade gott. Gunillas kille åkte från sthlm (!) och hämtade henne och de åkte hemåt på lördagmorgonen.
Hade inga bra vibbar på lördagen och resultatet blev en 3:a för Gus och en 2:a för Taurus. Utställning är ju en relativ sport och det klart alla domare har sin smak men det kändes som att hon satte ner så gott som varenda hund ett snäpp lägre än vad som behövdes. Gus hade lite lång rygg och för mycket färg. Det hon inte gillade hos Taurus var hans huvud (som de flesta tycker är otroligt vackert) och mjuka mellanhänder, vilket jag faktiskt inte ser att han har? Har sett många hundar med veka mellanhänder som är riktigt mjuka och fransyska men jag kan bara inte se det på Taurus. Blind matte? Jag brukar ju se allt annat?? Äh, vi blickade framåt mot söndagen istället! Hundarna skötte sig kanon i ringen och vi är mäkta stolta över båda.
Roligast på lördagen var helt klart alla som kom fram och pratade, så jäkla kul att få se såväl bekanta som nya ansikten. Måste säga att jag gillar samhörigheten i Vit herdehund världen och att rasen inte är så stor, känns lite familjärt. Sen att det alltid finns de som försöker peta idyllen i ögat- det är deras problem. Vi skakar av oss. Grattis till Dino och Shana som blev BIR och BIM denna dag!
När vi lastat in hundarna i bilen och flyttat upp sakerna till våning två där vi skulle vara på söndagen så åkte vi och köpte med oss lunch hem, dvs till hotellet. Vi hade det väldigt bra ändå med fräsch frukost- och middagsbuffé som ingick i rumspriset. Taurus somnade gott på rummet och jag segade i mig maten, tog väl en timma eller så. Somnade en stund tills städerskan knackade på dörren. På kvällen gick vi en längre promenad igen och min kropp kändes obalanserad och inte som den brukar. Lite hjärtklappning och illamående. Skakade av mig det.
Förutom hundpromenader så hann vi med att besöka stora köpcentret Nordstan två ggr också.
Natten till söndagen så vaknade jag strax innan kl 05 med vad jag trodde bara var halsbränna. Gick upp och tog en pepcid, läste att det skulle börja verka inom 30 min. La mig igen, kikade på klockan och vips så hade det gått 45 min utan någon verkan. Satte mig upp och det var som att få en spark i magen, upp fort som fan men hann inte ens till badrummet utan bara till diskhon i köket.. Välkommen även till mig vinterkräksjukan. Kände mig konstigt nog helt ok och gick och la mig igen i två timmar. Sov hyfsat bra. Men sen började det igen när jag vaknade. Kunde inte ens behålla vatten och sprang på toa och kräktes under tiden jag höll på att packa ihop alla saker. Vi skulle checka ut för helgen och åka till mässan. Jag mådde ok trots toalettbesöken ganska länge, sprang runt och plockade. Men efter typ tioende besöket så började även mina krafter tryta. Camilla var snäll och tog ut Taurus på morgonrastningen och gav honom frukost. Jag lyckades få ner mina väskor till parkeringsgaraget men blev tvungen att gå in i ett hörn och, ja ni vet. Ville inte prata så mycket med rädsla att få upp något igen.
Undertecknad är för envis för sitt eget bästa när det gäller tävling.. tvekade aldrig att ändå åka till utställningen. Själviskt kanske med tanke på smittorisken.. men man kan ju trots allt minimera den.
Elisabeth var snäll och visade Gus för dagen och jag visade Taurus själv, ingen hit att springa runt i en ring magsjuk och orkeslös. But I did it! Taurus fick iaf en 1:a och Gus en 2:a! Grattis Linda och Exo till CERT nr 2! Grattis även till Dino som blev BIR även denna dag och till Devils syster Dee-Dee som inte bara blev BIM utan även SE UCH! Grattis Elisabeth till din stjärna!
För nästan exakt ett år sedan så tävlade jag, som jag berättat förr, lydnad med Bailey när jag hade vinterkräksjukan och feber, men då gick vi och tog 1:a pris och vann klass 1. Kors i taket. Trägen vinner ;) (Eller idioten vinner kanske man får säga.. )
Så jag rörde mig med minsta möjliga ansträngning på utställningen och även om jag fick med mig Taurus ut till bilen så fick Camilla och Ida på egen hand kånka ut resten av sakerna. Bra med takbox =)
Vägen hem var inget vidare rolig. Passade på att spy när vi ändå stannade och försökte sova däremellan. Men det var inte det lättaste, för när det man minst av allt vill göra är att prata- så smsar och ringer HELA världen på en gång. Men det kom iaf något gott ur det hela och till Malin så vill jag säga att jag är så glad att allt löste sig..
Kändes underbart att komma hem och dunsa ner i sin egen säng.. utmattad. Lyckades få i mig lite glass och läsk på kvällen. Sov först 10 oroliga timmar, vaken två och sen sov jag sex timmar till. Hundarna och husse sov som klubbade sälar av den enkla anledningen att flocken var samlad igen. Det var över för den här gången men jag har varit orkeslös i två dagar efteråt. Lyckades vara ute med hundarna 1½ timma på tisdagen men fy vad slut jag var när vi kom in igen..
Vi är mycket nöjda med våra unga men mentalt starka hundar som fixade två dagars utställning och nästan fyra dagar som riktiga stadshundar!
Gus 9 månader, juniorklass lördag
Taurus 17 månader, unghundsklass lördag
Tack snälla Nadine för bilderna!
Igår onsdag så gick jag och Camilla med hundarna en timma men oj vad billiga de var.. en sån där promenaad man bara vill strypa både hunden och sig själv. Gaaah! Tur det inte händer så ofta.
Sen så var jag till veterinären med en av katterna (vi har tre kastrerade tjejer), Iriz. Hon har fått ett kattbett på ryggen. Såna bett blir ofta infekterade pga bakterier på tänderna och hon har fått en var-ficka under bithålen. Så det sattes ett dränage som ska tas bort på måndag. Ska hålla rent och klämma ut sårvätska. Hon får äta Metacam mot smärtan. Hon är väldigt olycklig över tratten men vänjer sig. Hon var vinglig hela dagen av sövningsmedlet hon fick hos veterinären.
Fick äntligen tillbaka min älskade bil igår kväll (läs: stor jeep). Den har dött plötsligt och inte velat starta igen så vi bytte batterier men det var inte problemet. Nu är generatorremmarna bytta och de var pinsamt slitna.. obefintliga i princip! Bra med pappa och fästman som är duktiga med bilar! Nu vrålar den igång som en hormonstinn älg igen *haha*
Natten var jobbig med katterna. Sov typ tre timmar innan.. Iriz som vill gå ut men inte får för skadan. Saga som är en riktig morrhoppa och morrar åt det mesta- speciellt när vi försöker få ut henne, en mysig bitch kan vi kalla henne. Chili gör ingen förnär och är bara gullig. Har bara en kattlåda så man vill ju inte sära på de med kompostgaller heller. Tycker synd om Iriz med sin tratt och oroar sig för om hon har ont. Har dåligt samvete över att slänga ut de två rödingarna (Saga och Chili) eftersom det är så kallt ute. När husses klocka ringde 04.45 så la jag blödiga Bella på hyllan, försökte stänga ute mänskliga känslor och tänka "det är djur, they can handle it!" Sagt och gjort. Saga hade massa överskottsenergi och ville mörda husses datakabel men husse slängde ut henne, men då började Iriz gnälla istället och ville ut. Dessutom har hon ett SÅ jobbigt jamande som man knappt står ut med. Jag stod ut, somnade äntligen, sov tre timmar till. Yes! Men det är inte lätt.. djuren är mitt liv och jag försöker tänka på att de alltid mår så bra som de någonsin kan. Tänka på sig själv kommer oftast i andra hand.
Idag har jag hämtat ut Metacamen på apoteket och gett Iriz. Hängt upp talg åt fåglarna. Blev inringd som hundvakt till tjugans. Pappa är iväg till sjukhuset med farmor och hennes Lennart, som troligen fick en mindre stroke igår. Så orättvist. Världens snällaste människa på alla sätt. Ett hjärta av guld. Ska avlasta mamma och laga mat och städa lite. Får ta tag i mitt eget hem imorgon.
Efter middag med mamma och pappa och en välbehövlig dusch så åkte jag och hundarna hem igen. Stefan hjälpte mig hålla Iriz när jag tvättade såret och klämde ur såtvätska. Hon har fått en riktig festmåltid utan tratten på sig och det klart hon ska få vara utan tratt ibland men då vakar jag över henne som en hök, klart att hon ska få tvätta sig, klia sig och känna sig fri. Hon är väldigt duktig på att låta bli såret, behöver bara säga till henne en gång om hon försöker och sen låter hon det vara :)
Taurus har en kanonfin apportering utan tugg.
Två mysbilder på Taurus och Saga..den mysiga morrhoppan
Bättre sent än aldrig
Lagom till att jag skulle inviga nya bloggen här så pajar naturligtvis både mitt och Stefans internet-samtidigt! Ska försöka få ordning på saker och ting så jag kommer igång med bloggandet igen så fort som möjligt.
Bild på soluppgången i lördags, tagen utanför Ånge när vi åkte hemåt
Vi åkte hem från Ånge i lördags. Stannade och käkade i Gävle. Hundarna sov som stockar mellan stoppen. Efter en hel vecka med snöpulsning så fick hundarna sig varsinn rejäl helkroppsmassage på söndagen. Sen träffade vi Gus ett par ggr också.
Idag så har vi varit hos Ann på Tö's för fysträning. Bilen bestämde sig för att krångla, så jag fick låna farsans så länge. Hundarna njöt av träningen och som vanligt fick Bailey gå tuffare pass än Taurus. Köpte med mig PROB schampo och balsamspray hem. Tog även en PROB-salva som inte innehåller ngt vatten alls och kan användas i alla väder på t ex irriterad hud eller liknande. Bailey har aldrig haft problem med huden på armbågarna men har nu blivit röd och irriterad speciellt på ena sidan, så salvan är perfekt till det :)
För er nya läsare så kan jag berätta att ingen av mina hundar har någonsin varit sjuka utan är friska och sunda och jag fystränar hundarna som friskvård, inte sjukvård eller rehab. För att hundarna ska ha ett så långt och friskt liv som möjligt, så investerar jag i deras hälsa och välmående. Försöker tänka ur alla aspeskter allitfrån mat, till träning till beteenden osv. Är själv friskvårdsinstruktör men håller endast en massagekurs just nu, fysträningen är också självklart till för att hundarna ska klara påfrestningarna som deras aktiva liv innebär under träning och tävling.
Ann som vi tränar hos, berättade idag att hon faktiskt skulle kunna tänka sig en vit herdehund som nästa hund nu när hon lärt känna mina killar, sånt är alltid roligt att höra och hon sa att även om jag har två helt olika individer så har de en sak gemensamt och det är att båda är jättetrevliga till sättet. Tack Ann det värmer :) 
Taurus på löpbandet, inget fel på den steglängden inte
Bailey framifrån på löpbandet, kolla in den målmedvetna blicken!
Bailey avslappnad och balanserad på bandet
Bailey njuter på vibrationsplattan medan vi jobbar med Taurus i vattnet
Efter träningen så åkte back on track täckena på igen illa kvickt och ikväll har de fått massage igen båda två.
Annar så värmer vi upp för fullt inför MYDOG i Göteborg nu i helgen! Vi åker redan på torsdag och det är Taurus och Gus somska ställas. Det blir jag, Camilla och hennes dotter och sen min kära vän Gunilla! Träffar inte Gunilla så ofta längre så det ska bli jättekul att umgås några dagar. Vi var som ler och långhalm i höstas men sen ändrades hennes liv och så kan det ju bli, men vi ses när vi kan båda två :) Så vi bor tre nätter på ett hotell precis vid centralstationen och ställer ut lördag och söndag. En långweekend helt enkelt! Bailey kommer njuta av att vara ensamhund hemma med husse och Gus husse Peter! Och Taurus kommer njuta av att ha matte för sig själv *haha*
