Vita Herdehundar i Nykvarn

Dagarna går och jag har inte velat sitta vid datorn mer än korta stunder och bloggen tar lite mer tid än så.

I onsdags så pulsade vi runt en vända på almnäs. Plogade vägar kan vara skönt att gå på men ärligt talat så blir det mer varation om jag kan åka till et avskiljt ställe och gå med hundarna. Min jeep tar sig fram i princip överallt och kan åka in på nya ställen där det inte finns några spår sen tidigare.

45 min senare så åkte vi till Tjugans och höll hundarna sällskap en stund för mamma och pappa var inte hemma.
Efter en timma så skulle vi åka igen, och precis när jag har släppt ut hundarna och är på väg till bilen så svänger det upp en merca på gården och det är en bekant till pappa vars bil just nu står i pappas verkstad. Det här karln är väl i 60-års åldern och har inga armar. Han förlorade båda armarna i en el-olycka och brände sig svårt. Hur som helst så hade han en långärmad tröja på sig och ärmarna hängde ju då fritt. Armlösa har en speciell hållning och balans vilket jag snabbt märkte att hundarna såg. Han är en hundvan och framåt karl som är rolig att snacka med. Hundarna cirkulerade och studerade honom i en minut och ville inte riktigt gå fram, Taurus skällde nån gång. Janne gick ner på knä och Bailey gick fram direkt och pussade honom i ansiktet och efter det kunde Bailey gå fram oavsett vad Janne gjorde. Taurus hade lite svårare men var nyfiken och kollade hur Bailey gjorde, och han gick också fram och kollade vad det var för rolig gubbe. När han ställde sig upp så gick nyfikna Taurus fram igen bara för att kolla att det fortfarande var han *haha*
Bara det att Taurus ville pussa honom i ansiktet.. vilket betyder att han reser sig på bakbenen och sätter framtassarna mot bröstkorgen på honom. Janne ramlar bakåt och landar på ryggen, men efter att ha levt så länge utan armar, så vet han precis hur kan ska ramla och tog sig upp smidigare än oss andra som har armar! =) Jag bad om ursäkt men Janne skakade bara av sig och ställde sig på knä och lät hundarna komma fram igen. Hade han varit annorlunda som människa så hade jag nog mått sämre över det som hände. Han frågade mycket om hundarna och tyckte mycket om dem.
Jag var glad att kan kom precis då och att hundarna fick en chans att träffa någon som rör sig och har en hållning som är annorlunda, inte varje dag man möter någon utan armar. Det var annars ett lugnt möte och hundarna skötte det hela så himla bra, båda efter sina egna förutsättningar. Det kändes balanserat och utan stress.

Åkte hem och lagade iordning kalkonlår men ris.
På kvällen åkte vi till klubben för en återförening med träningsgänget efter uppehållet vi haft. Det var bara vårat gäng där men vi har nyckel till stugan så vi kunde fika i värmen också.
Bailey blev helt galen i bilen när vi svängde in på vägen mot klubben, tror han har saknat det stället eftersom vi brukar åka dit flera ggr i veckan när vi inte har uppehåll. Efter att alla kramats så gick vi ner till den enda plogade planen. Vi har enorma ytor på vår klubb, men det är bara en plan som är grus och det är den som är plogad.
Bailey var lite för uppskruvad och i ren och pur glädje så spattade han ur när det var belöningsdags och gick upp i pip..pip..pip. VOFF. Jag försökte ta det lugnt men ibland kunde jag inte annat än skratta för han vill ju så gärna göra rätt och försöker med allt och så intensivt.. what can I say, hunden älskar att träna mer än det mesta. Tacksamt? Ja :-) Det blev rutan, fritt följ, hakan i marken, fjärr och bakdelskontroll.

Han tränade i en halvtimma innan jag bytte och tog ut Taurus, Bailey hade nog dock behövt en timma till för när jag gick iväg med Taurus så började Bailey yla högljutt i bilen och ville följa med. Det gör han iofs varje gång, men nu kändes han inte färdig. Med Taurus så var jag med på lite gemensamma övningar, enkla övningar som innebär att vara nära de andra hundarna och ändå kunna koncentrera sig. Precis vad han behöver inför kommande platsliggningar, han behöver släppa omgivningen och lita på att hundarna kan vara nära utan att han behöver ha stenkoll. Det gick överraskande bra och när vi stod tillsammans tätt i en liten liten ring så kunde han ändå ligga ner och hålla hakan i marken! Stolt matte. Sen blev det lite fotposition, apportering, inkallning, hopp och hakan i marken. Han kändes riktigt bra och det ska bli spännande att se hur han vuxit under uppehållet. Planerar köra igång igen på allvar igen fr.o.m 1:a Februari! Vi debuterar som sagt på lydnadsplan den 10/4. Det känns som att jag som förare har lite andra förutsättningar nu med hund nr 2, än vad jag hade med Bailey som är min första tävlingshund och jag hade ju ingen erfarenhet sedan tidigare. Nu har jag mer kött på benen och är inte nervös när jag tävlar längre utan mer förväntansfull men ändå fokuserad. Då har ju även Taurus bättre förutsättningar!

Torsdagen var lugn, Stefan mådde bättre men stannade klokt nog hemma från jobbet en dag till. Vi passade på att åka in till stan och beställde nya glasögon åt honom hos Specsavers.
När vi kom hem så gick jag med hundarna i 40 min i mörkret med pannlampan på. När jag är ute med hundarna, om vi kommer till ett ställe där jag har flera vägar att välja mellan, så brukar jag gå den vägen som känns bäst. Jag går på min intuition. Den här kvällen så valde jag bort en väg som kändes "blockerad". Så vi gick den vägen jag valde och hundarna uppmärksammade något på den vägen jag valt bort. När mina ögon fokuserades så såg jag en pannlampa i mörkret, det visade sig vara två ryttare som var ute på ridtur. Hundarna är vana vid hästar och reagerar inte något speciellt mer än att de tittar, men vem vet. Hade vi gått där kanske jag märkt hästarna lite sent och två hundar som kommer farande i mörkret kanske inte är något som just de hästarna är vana vid.
Jag har alltid trott på det oförklarliga, det övernaturliga, paranormala men tror däremot inte alls på religion eller det den står för. Däremot respekterar jag människor som väljer att ha en egen tro, oavsett vad det är. Vad jag personligen tror på vet jag inte om jag vill gå in på, det är personligt. Låt oss bara säga att det finns mer i världen än vad vi tror och det gäller att vara öppen för det, om man vågar.

På fredagen så åkte jag ut på Almnäs på eftermiddagen. När jag släppte ut hundarna ur bilen, på en plats som verkade öde, så kom det en gubbe med två lösa hundar från ingenstans. Taurus skällde en gång. En av hundarna var en vuxen labbe hane och den andra hunden var av mindre ras man jag hann inte se vad men troligen en tik. Bailey är en språksäker hund så jag är inte orolig, men det klart man alltid är osäker på de mötande hunden. Är den balanserad? Är den osäker? Stressad och tar ut det i ev aggression? Folk som inte känner sina hundar har inte alltid vett att ha den kopplad eller ännu bättre- göra en utredning. Jag var glad att det var båda hundarna för Taurus behöver Bailey ur språksynpunkt. Det hela blev ett väldigt lugnt och kort möte och jag kallade in mina hundar, så småningom så fick även han in sina hundar.

Vi var ute och gick i 1½ timma i skogen. Lärde mig att det är bäst att hålla sig undan från vandringslederna som tydligen ockuperas av skidåkare på vintern. Jag åker inte skidor själv. Hundarna var lösa och skvallrade när skidåkare närmade sig så jag hann kalla in dem. Två ggr så stannade åkare och den första bad mig att inte gå i skidspåret, nu gick jag iofs på den metern mittimellan spåren där skotrarna åker. Åkare nr 2 bad mig att inte ha hundarna i själva spåren.. jag blev fundersam och såg mig omkring. Det innebar antingen att klafsa rakt ut i skogen och pulsa oss fram åt.. något håll? Eller att koppla upp hundarna och gå i skoterspåret, men det är i princip omöjligt att hålla sig på en ynka meter med sig själv och två hundar. Så jag pep fram att "ja men då får vi ta oss härifrån på något sätt". Han åkte iväg utan ett ord. Vi hittade en stig efter en bit och jag lärde mig att hålla sig ifrån spåren. Självklart vill man inte sabba spåren.. men är det någon som vet hur det ligger till? Haha nu låter det som om jag ska ut och mucka med skidåkarna, men jag är bara nyfiken :) Får man använda lederna på vintern eller är dessa till för skidåkarna och skoteråkarna? Eller vadå..spela roll. Även om man får gå där så går det ändå inte, för då måste man smyga fram utan att nudda spåren! No thanx då hittar jag hellre bra stigar. Det är väl så de tänker, det finns så mycket yta på att vara på som inte är skidspår att jag ska ge fan i att gå där. Ja iofs.

Från Almnäs så åkte jag för att hälsa på farmor. Kom dit och ringde på dörren men ingen öppnade. Det brukar vara släckt med stängda persienner när hon inte är hemma. Kökslampan var tänd och persiennerna öppna..dessutom var bilen hemma. Det kändes inte som att hon var där, men det klart man oroar sig. Så jag ringde pappa och sen min farbror och undrade om hon sagt att hon skulle bort. Pappa kom över med nyckeln så vi kunde gå in och se att hon verkligen inte var hemma. Hon var inte där, men jag och hundarna stannade där och väntade. Fikade lite nybakta bullar i min ensamhet, hundarna sov som bebisar, och efter en timma hade ingen farmor dykt upp, så jag skrev en lapp och sen åkte vi hemåt igen. Självklart dök hon upp hemma 10 min senare och ringde till mamma och pappa där jag gjorde ett middagsstopp på vägen. Vi ska ses en annan dag. Men vilket pådrag det blev, släck lampan när du går hemifrån för sjutton! :)
Tog med mat hem till Stefan och väl hemma så sjönk jag ner i ett hett bad.

Helgen har sett ungefär likadan ut båda dagarna. vi har legat i sängen länge och dragit oss. Taurus har varit med husse hela dagarna hemma hos Gus med familj, Stefan har hjälpt Peter att kapa träd så de har varit utomhus hela tiden. Mysigt för smågrabbarna Gus och Taurus =) Jag har åkt med Bailey, Devil och Zing till sandtaget Underås båda dagarna, där kan de springa lösa och härja bäst de vill.På lördagen var vi ute i 1½ härlig timma.

Idag söndag så åkte Lillan och hennes dotter med och vi hade picnic med oss. Då var vi ute i två timmar. Hundarna skötte sig riktigt bra tills Zing fick för sig att leka med två killar på motorcross som kom åkande. Försökte bryta honom men när han sket i att lyssna så fick han springa, och Devil hänger ju alltid på. Jäkla dumheter, men det är just därför han sällan kan vara lös, för att han jagar. Idag gick han på synintryck och satte iväg med en jäkla fart. Men jag visste att han aldrig skulle hinna ikapp, och jag visste att han skulle vända. När de kom tillbaka så var det till ett åskmoln (me) och sen blev det koppel på och gå bakom resterande vägen till bilen. Hade han varit min hund hade jag kunnat träna det på ett annat sätt. Mina hundar sticker INTE, Bailey lämnar oss aldrig när vi är ute och Taurus har blivit likadan. Men det är ju inte per automatik utan det ligger träning bakom. De har heller aldrig jagat på synintryck eller annat intryck heller för den delen. Är vi i skogen kan jag låta dem följa spår kortare bitar för jag vet att det räcker att säga deras namn så kommer de tillbaka. Men jag kan inte träna någon annans hund, jag kan hjälpa till men det måste vara på ägarens önskemål, oavsett om det är mina föräldrar eller inte. Och att någon alls gnäller på sin hund framför mig ser jag inte som att be mig om hjälp, utan just bara som gnäll. Do something about it och fråga om råd rakt ut istället!

Imorgon måndag så ska jag åka runt och handla mat till oss människor, till hundarna, katterna och fåglarna.
Ska laga till ett gigantiskt kalkonbröst på kvällen.
På onsdag ska det bli snöstorm.. nu är alla så vana vid snön att det kanske inte kommer som en chock. Blir lite less om torsdagens löpsedlar lyder "stockholm lamslaget av snön". Men för faaaaaaaaaaaaaaan.

Bilder från våra sandtagsäventyr nu i helgen! Kommer flera.
Visst ser de vuxna grabbarna ut att ha lika roligt även utan småttingarna? :)

Det här är ett beteende som det är lätt att läsa in mänslika tolkningar i..
..om vi är ute med flocken och någon går för långt bort så ska Bailey alltid läxa upp dem när de kommer tillbaka. Inget stor grej, han rusar fram till berörda parter och morrar och kanske ger en tackling. "Varför i helsike gick ni så långt?" Sen är det klart. Polisbeteende?






Märker han däremot att jag tar emot hundarna så låter han bli att möta upp dem


Märks vilka två som bor ihop :)


Här gick det fort, väldigt fort


Sköna Zing


Ståtliga Devil njuter i snön


Bra utsiktsplatser finns det gott om


Bailey ska kolla vart de tog vägen


Rusar ner för en brant


Devil kliver på uppåt igen


..och Bamzing också!


Zing och Devil tog en lov på egen hand, jag och Bailey satt kvar uppe på kanten



Skickade iväg Bailey med ett "hämta dem!", och jag måste säga att han gjorde ett grymt jobb.. kolla in bildserien!





Duktiga Bailey!




Brant klättring


Bailey på väg att läxa upp grabbsen


Läcker bild


En liten del av Underås


Något fångade deras blick men jag kunde inte se vad.


Godissök på gruset


Devil lyssnar till hundarna som skäller på hundpensionatet på andra sidan skogen