Älgar och vargar
Då har de hittat även hit, vargarna.
Flera observationer har gjorts senaste veckan i våra hemtrakter i skogarna mellan Nykvarn och Mariefred. Mig stör de inte och trots att jag inte arbetar med rovdjur så vet jag en hel del om varg. Nu håller man ögonen öppna lite extra och på hundarnas reaktioner när vi är ute. Hade mycket vargkunskap under min utbildning och har även lyssnat på vargexperten/etologen Runar Naess en heldag. Varit på kolmården på Temadag varg där det var föreläsningar under dagen samt närkontakt i två timmar, dvs vi satt inne i hägnet med en flock och "umgicks". Mäktig upplevelse som jag förhoppningvis kommer att göra om många gånger i mitt liv. Jag tror inte att diskussionen är så svart och vit som att de som lever med varg inpå knuten hatar varg, och att de som bor i vargfritt område tycker de ska få finnas. Mycket handlar nog om inställning och kunskap.
På tal om det. Alla dessa jägare- hur mycket vet de egentligen om djuret de skjuter ihjäl? Jag vet att de säkerligen har en gedigen utbildning och erfarenhet, men vet man t ex något om vilket position just den vargen hade i sin flock? Är det alfadjuret som skjutits, är det bevakaren, toppjägaren, barnvakten? Skjuter man bara utvandrade individer som letar efter partner?
Jag kan förstå den heta debatten och alla skiljda meningar, men vart tappades det sunda förnuftet på vägen..? Självklart ska vargen få dela vår värld, och självklart ska vi ta tillvara på de invandrade vargarna som kommer in i landet med nytt blod. För även om den svenska stammen inte uppvisar några direkt gentiska defekter, så är det ändå ingen ursäkt för att låta de flesta individer fortsätta vara närmare släkt än två helsyskon! De som blir av med tamdjur tar åt sig och vill säkert ha bort vargen från sitt område, men med så många alternativ som finns idag att hålla vargen borta så borde det kunna lösas. "Råduren äter upp mina tuplaner- ja men skjut de jävlarna då.." Kanske inte samma känslomässiga band, men principen är densamma ;) En stam på minst 500 individer i landet vore inget dåligt mål.
Människan är och kommer alltid förbli det farligaste djuret som vandrar på planeten.
Av 12000 registrerade jägare så deltog 4500 i jakten. Hur i helvete räknar man då? Med en kvot på 27 vargar? Lägg där till den illegala jakten som onekligen sker varje år. Och sen sättet jakten genomfördes på.. pinsamt, vilken skam. Får nästan känslan av att det för många är en machogrej.. att döda en varg. Eller varför inte argumentet att vargarna käkar upp de svenska jägarnas "bytesdjur", vilken jävla rappakalja. Läs gärna Elisabeth Höglunds kolumn: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article6412972.ab
Varghatarna är i minoritet. Låt det förbli så. Och jag vill gärna höra vilka argument de lägger fram som kan rättfärdiga deras åsikter.
Nog om vargarna för nu.
Igår eftermiddag så åkte vi ut i skogen för uppletande träning, men vem kommer dit samtidigt om inte Camilla och Gus! Så vi gick en promenad i skogen först! Härligt för vovvsen! Gus var lite hostig.
Sen körde jag båda hundarna. Det är fasen ingen lätt uppgift att valla ruta i djupsnö, pust! Bailey fick börja och han hade fyra föremål. Första tre skicken var så snygga det bara kan bli, sen gjorde han en lustig grej på sista skicket- kanske pga att vi haft paus i lydnadsträningen Dec-Jan. Skickade honom, han springer rakt ut till mitten av rutan, vänder sig mot mig och lägger sig ner som en oljad blixt. Hade det varit eliten i lydnad hade vi väl fått en 10:a =) Haha! Upprepar kommando "leta!" och så finner han det sista föremålet snabbt. Mattes knasvovve! Vi har aldrig haft så långt uppehåll förut men det var enklare än jag trott, även om vi aktiverar oss med t ex spår, uppletande och långpromenader, så rycker det i lydnadsmuskeln *flin* Men snart sätter vi igång igen och då med allvar för Taurus som ska debutera i April.
Innan jag hann ta ut Taurus i bilen så dyker det upp en kille från ingenstans med en hund. Han smög fram och undrade om det är jag som är Bella.. hade aldrig sett karln men svarade att ja det är ju jag ja.. =) Visar sig att han gått valpkurs med sin hund, en 7 månader gammal underbart studsig Bouvier, för min instruktörskollega Stina. Hon hade tipsat honom om mig eftersom jag har spårkurser ibland. Dessutom så visade det sig att han precis separerat från en tjej som jag undervisade i viltspår 2007! Hon har två bouvier och sen skaffade han sig en egen. Världen är liten. Både i skogen och i stan uppenbarligen!
Taurus var som en raket utan stopp i rutan och hade lite väl bråttom och försökte fuska och gå i mina spår, som förstås gick överallt. Han kollade av kanten på rutan och sökte sig sen inåt. Han hade tre föremål men eftersom han har så mycket energi och arbetsvilja så tar han ut sig snabbt, vilket innebar att han var ganska slut på sista skicket.. mattes raket terroristråtta. Härlig kontrast i livet med den vuxna, trogna, världsvana biffen Bailey, mot det lilla rallymonstret Taurus som snackar mer än en italienare på uppåttjack. Mattes lilla råtta helt enkelt! Levnads- och träningsglädje, flockkänsla och lyhördhet har de iaf gemensamt.
Vi åkte hem och snart kom även husse hem. Lagade ungsstekt kalkonlår och café de parís-potatisgratäng. Grymt gått att göra så istället för med den traditionella grädden.
Skjutsade in Stefan till en kompis inne i Nykvarn, tänkte passa på att hyra film men vände i dörren. Fanns något bekant över killen som stod i kassan. Det var en fd vän från skolan. Vi umgicks mycket lekis-9:an och bodde nära varandra, men sen har han inte brytt sig om att ta kontakt, eller besvara kontaktförsöke eller knappt hälsat ordentligt om vi setts. Jävla sätt. Vi var inget par eller så utan bara väldigt goda vänner. Jag kräver inte mycket men uppenbarligen betydde vänskapen ingenting för honom. Då kan han få ha sitt liv ifred och jag mitt. Hade absolut ingen lust att träffa honom så jag åkte hem istället. Han ska inte få skrämma iväg mig från att hyra film.. men står han där nästa gång så får man väl göra det bästa av situationen. ÄÄÄH :(
Väl hemma så tittade jag på "2012", tyckte mycket om den och fällde nog en tår. Min syn på hur vi förstör världen tar vi en annan dag i ett eget inlägg ;)
Hundarna tuggade på varsitt gigantiskt märgben och mådde gott. Efter 23 så hörde jag hunskall utanför och hundarna reagerade inte förrän jag stängde av ljudet på filmen. Skallet var bekant och det var självaste Gus som stod med matte nere i korsningen! Hundarna fick leka i en kvart och göra ifrån sig innan vi gick in till var och en igen.
Husse hörde snart av sig och klockan var bara strax efter midnatt. På vägen in till Nykvarn så var jag nära att krocka med en älg och hennes fjolårskalv. Glad över mina extrema extraljus men ännu gladare över hur högt jag sitter i Pajeron. Nu bor vi i ett vilt-tätt område men det hände på samma ställe som jag sett älg hela hösten och vintern, måste gå ett stråk där. Hämtade upp en trött Stefan och åkte hem med ögonen på vakt. Tur var väl det, för på samma ställe stod det ju älg kvar..
Iriz är så snäll att hålla på med och verkar ha förstått att vi inte släpper ut henne än på ett tag. Hon får forfarande vara utan tratt när vi har henne under uppsikt. Hon är snäll och låter bi såret, säger inget när vi putsar och klämmer och klunkar snällt i sig metacamen utan protester. Mattes fina tjej. De andra katterna tycker hon är skum med tratten på :p Varje gång det händer något med nåt av djuren vilket, peppar peppar, är väldigt sällan, så blir jag så glad över att de är plus-extra försäkrade hos Agria. Iriz lilla drama skulle ha kostat nära 2200 men Agria ersatte dryga 1400 kr! Eller när Zippo bröt höftbenskulan, allt gick på nära 20 000 men jag tror inte vi betalade mer än kanske 3000 kr totalt..
Idag slappade vi fram på e.m och hundarna fick rastningar. Nu ikväll har vi passat på att ta en stadspromenad i Nykvarn, akiveringspromenad om man vill kalla det det. Vi var ute en timma och sen fick hundarna vänta i bilen en timma medan vi var in och firade Stefans kompis födelsedag.
Har jag fri sikt i "stan" så släpper jag hundarna lösa och är det inte för nära trafikerade vägar så kommenderar jag ibland "bakom" och låter dem gå där en stund innan de får ett "varsågod" igen. Fungerar riktigt bra trots att de är två. Jag tror inte på att låta hundarna skvätta och skvätta och skvätta hela promenaderna. De ska få göra ifrån sig ordentligt och lukta okring men inte skvätta konstant och därmed onödigt öka hormonnivåerna. Periodvis gå vid sidan eller bakom.
Leka lösa är ok men jag kör med frihet under ansvar. Dvs hundarna ska hålla koll på mig, vad jag gör och säger och framförallt vart jag befinner mig. Jag har strikt hundägaransvar och är skyldig till allt hundarna tar sig för, vilket innebär att jag har stenkoll på omgivningen och mina egna hundar. De skvallrar oftast om något dyker upp som jag inte hinner se före dem. Tränade båda två samtidigt, lite kroppskontroll och balans. Stadga och fjärrdirigering. Bailey håller på att lära sig att backa uppför trappor och det går sakta men säkert framåt (eller ska vi säga bakåt ;). Backa kan han på kommando men sen ska bakkärran hinna känna sig för också! Vi har ju ett träningsschema från vår friskvårdscoach Ann som vi försöker följa förutom den övriga träningen.
Kan lägga ut en del av det någon dag.
Imorgon ska vi träffa Diva och hennes matte på e.m., ska laga raggmunkar till middag och funderar på att åka till klubben. Men vi får se hur det blir med det.
Natti natti!
Här bor vi, gula huset.
Flera observationer har gjorts senaste veckan i våra hemtrakter i skogarna mellan Nykvarn och Mariefred. Mig stör de inte och trots att jag inte arbetar med rovdjur så vet jag en hel del om varg. Nu håller man ögonen öppna lite extra och på hundarnas reaktioner när vi är ute. Hade mycket vargkunskap under min utbildning och har även lyssnat på vargexperten/etologen Runar Naess en heldag. Varit på kolmården på Temadag varg där det var föreläsningar under dagen samt närkontakt i två timmar, dvs vi satt inne i hägnet med en flock och "umgicks". Mäktig upplevelse som jag förhoppningvis kommer att göra om många gånger i mitt liv. Jag tror inte att diskussionen är så svart och vit som att de som lever med varg inpå knuten hatar varg, och att de som bor i vargfritt område tycker de ska få finnas. Mycket handlar nog om inställning och kunskap.
På tal om det. Alla dessa jägare- hur mycket vet de egentligen om djuret de skjuter ihjäl? Jag vet att de säkerligen har en gedigen utbildning och erfarenhet, men vet man t ex något om vilket position just den vargen hade i sin flock? Är det alfadjuret som skjutits, är det bevakaren, toppjägaren, barnvakten? Skjuter man bara utvandrade individer som letar efter partner?
Jag kan förstå den heta debatten och alla skiljda meningar, men vart tappades det sunda förnuftet på vägen..? Självklart ska vargen få dela vår värld, och självklart ska vi ta tillvara på de invandrade vargarna som kommer in i landet med nytt blod. För även om den svenska stammen inte uppvisar några direkt gentiska defekter, så är det ändå ingen ursäkt för att låta de flesta individer fortsätta vara närmare släkt än två helsyskon! De som blir av med tamdjur tar åt sig och vill säkert ha bort vargen från sitt område, men med så många alternativ som finns idag att hålla vargen borta så borde det kunna lösas. "Råduren äter upp mina tuplaner- ja men skjut de jävlarna då.." Kanske inte samma känslomässiga band, men principen är densamma ;) En stam på minst 500 individer i landet vore inget dåligt mål.
Människan är och kommer alltid förbli det farligaste djuret som vandrar på planeten.
Av 12000 registrerade jägare så deltog 4500 i jakten. Hur i helvete räknar man då? Med en kvot på 27 vargar? Lägg där till den illegala jakten som onekligen sker varje år. Och sen sättet jakten genomfördes på.. pinsamt, vilken skam. Får nästan känslan av att det för många är en machogrej.. att döda en varg. Eller varför inte argumentet att vargarna käkar upp de svenska jägarnas "bytesdjur", vilken jävla rappakalja. Läs gärna Elisabeth Höglunds kolumn: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article6412972.ab
Varghatarna är i minoritet. Låt det förbli så. Och jag vill gärna höra vilka argument de lägger fram som kan rättfärdiga deras åsikter.
Nog om vargarna för nu.
Igår eftermiddag så åkte vi ut i skogen för uppletande träning, men vem kommer dit samtidigt om inte Camilla och Gus! Så vi gick en promenad i skogen först! Härligt för vovvsen! Gus var lite hostig.
Sen körde jag båda hundarna. Det är fasen ingen lätt uppgift att valla ruta i djupsnö, pust! Bailey fick börja och han hade fyra föremål. Första tre skicken var så snygga det bara kan bli, sen gjorde han en lustig grej på sista skicket- kanske pga att vi haft paus i lydnadsträningen Dec-Jan. Skickade honom, han springer rakt ut till mitten av rutan, vänder sig mot mig och lägger sig ner som en oljad blixt. Hade det varit eliten i lydnad hade vi väl fått en 10:a =) Haha! Upprepar kommando "leta!" och så finner han det sista föremålet snabbt. Mattes knasvovve! Vi har aldrig haft så långt uppehåll förut men det var enklare än jag trott, även om vi aktiverar oss med t ex spår, uppletande och långpromenader, så rycker det i lydnadsmuskeln *flin* Men snart sätter vi igång igen och då med allvar för Taurus som ska debutera i April.
Innan jag hann ta ut Taurus i bilen så dyker det upp en kille från ingenstans med en hund. Han smög fram och undrade om det är jag som är Bella.. hade aldrig sett karln men svarade att ja det är ju jag ja.. =) Visar sig att han gått valpkurs med sin hund, en 7 månader gammal underbart studsig Bouvier, för min instruktörskollega Stina. Hon hade tipsat honom om mig eftersom jag har spårkurser ibland. Dessutom så visade det sig att han precis separerat från en tjej som jag undervisade i viltspår 2007! Hon har två bouvier och sen skaffade han sig en egen. Världen är liten. Både i skogen och i stan uppenbarligen!
Taurus var som en raket utan stopp i rutan och hade lite väl bråttom och försökte fuska och gå i mina spår, som förstås gick överallt. Han kollade av kanten på rutan och sökte sig sen inåt. Han hade tre föremål men eftersom han har så mycket energi och arbetsvilja så tar han ut sig snabbt, vilket innebar att han var ganska slut på sista skicket.. mattes raket terroristråtta. Härlig kontrast i livet med den vuxna, trogna, världsvana biffen Bailey, mot det lilla rallymonstret Taurus som snackar mer än en italienare på uppåttjack. Mattes lilla råtta helt enkelt! Levnads- och träningsglädje, flockkänsla och lyhördhet har de iaf gemensamt.
Vi åkte hem och snart kom även husse hem. Lagade ungsstekt kalkonlår och café de parís-potatisgratäng. Grymt gått att göra så istället för med den traditionella grädden.
Skjutsade in Stefan till en kompis inne i Nykvarn, tänkte passa på att hyra film men vände i dörren. Fanns något bekant över killen som stod i kassan. Det var en fd vän från skolan. Vi umgicks mycket lekis-9:an och bodde nära varandra, men sen har han inte brytt sig om att ta kontakt, eller besvara kontaktförsöke eller knappt hälsat ordentligt om vi setts. Jävla sätt. Vi var inget par eller så utan bara väldigt goda vänner. Jag kräver inte mycket men uppenbarligen betydde vänskapen ingenting för honom. Då kan han få ha sitt liv ifred och jag mitt. Hade absolut ingen lust att träffa honom så jag åkte hem istället. Han ska inte få skrämma iväg mig från att hyra film.. men står han där nästa gång så får man väl göra det bästa av situationen. ÄÄÄH :(
Väl hemma så tittade jag på "2012", tyckte mycket om den och fällde nog en tår. Min syn på hur vi förstör världen tar vi en annan dag i ett eget inlägg ;)
Hundarna tuggade på varsitt gigantiskt märgben och mådde gott. Efter 23 så hörde jag hunskall utanför och hundarna reagerade inte förrän jag stängde av ljudet på filmen. Skallet var bekant och det var självaste Gus som stod med matte nere i korsningen! Hundarna fick leka i en kvart och göra ifrån sig innan vi gick in till var och en igen.
Husse hörde snart av sig och klockan var bara strax efter midnatt. På vägen in till Nykvarn så var jag nära att krocka med en älg och hennes fjolårskalv. Glad över mina extrema extraljus men ännu gladare över hur högt jag sitter i Pajeron. Nu bor vi i ett vilt-tätt område men det hände på samma ställe som jag sett älg hela hösten och vintern, måste gå ett stråk där. Hämtade upp en trött Stefan och åkte hem med ögonen på vakt. Tur var väl det, för på samma ställe stod det ju älg kvar..
Iriz är så snäll att hålla på med och verkar ha förstått att vi inte släpper ut henne än på ett tag. Hon får forfarande vara utan tratt när vi har henne under uppsikt. Hon är snäll och låter bi såret, säger inget när vi putsar och klämmer och klunkar snällt i sig metacamen utan protester. Mattes fina tjej. De andra katterna tycker hon är skum med tratten på :p Varje gång det händer något med nåt av djuren vilket, peppar peppar, är väldigt sällan, så blir jag så glad över att de är plus-extra försäkrade hos Agria. Iriz lilla drama skulle ha kostat nära 2200 men Agria ersatte dryga 1400 kr! Eller när Zippo bröt höftbenskulan, allt gick på nära 20 000 men jag tror inte vi betalade mer än kanske 3000 kr totalt..
Idag slappade vi fram på e.m och hundarna fick rastningar. Nu ikväll har vi passat på att ta en stadspromenad i Nykvarn, akiveringspromenad om man vill kalla det det. Vi var ute en timma och sen fick hundarna vänta i bilen en timma medan vi var in och firade Stefans kompis födelsedag.
Har jag fri sikt i "stan" så släpper jag hundarna lösa och är det inte för nära trafikerade vägar så kommenderar jag ibland "bakom" och låter dem gå där en stund innan de får ett "varsågod" igen. Fungerar riktigt bra trots att de är två. Jag tror inte på att låta hundarna skvätta och skvätta och skvätta hela promenaderna. De ska få göra ifrån sig ordentligt och lukta okring men inte skvätta konstant och därmed onödigt öka hormonnivåerna. Periodvis gå vid sidan eller bakom.
Leka lösa är ok men jag kör med frihet under ansvar. Dvs hundarna ska hålla koll på mig, vad jag gör och säger och framförallt vart jag befinner mig. Jag har strikt hundägaransvar och är skyldig till allt hundarna tar sig för, vilket innebär att jag har stenkoll på omgivningen och mina egna hundar. De skvallrar oftast om något dyker upp som jag inte hinner se före dem. Tränade båda två samtidigt, lite kroppskontroll och balans. Stadga och fjärrdirigering. Bailey håller på att lära sig att backa uppför trappor och det går sakta men säkert framåt (eller ska vi säga bakåt ;). Backa kan han på kommando men sen ska bakkärran hinna känna sig för också! Vi har ju ett träningsschema från vår friskvårdscoach Ann som vi försöker följa förutom den övriga träningen.
Kan lägga ut en del av det någon dag.
Imorgon ska vi träffa Diva och hennes matte på e.m., ska laga raggmunkar till middag och funderar på att åka till klubben. Men vi får se hur det blir med det.
Natti natti!
Här bor vi, gula huset.
Kommentarer
Postat av: Annicka
Underbara bilder :=)))
Trackback
